När jag drabbades av Chocken
Jag har i löpet av ett par dagar varit nära att krocka två gånger - en gång med en cyklist och en gång med en vägskylt. Det låter dumt, javisst, men hjärtat stannade båda gångerna. Nej, jag lever och har hälsan, men jag drabbades av Chocken.
Fall ett:
Jag cyklade i godan ro hem ifrån Iksu när cyklisten från Hell dök upp från ingenstans och dundrade rakt emot mig. Min Rusty har som oftast osammarbetsvilliga bromsar och tydligen ägde inte min framtida dödsorsak några, och allt hade slutat i en jättekrasch om det inte vore för att token valde att svänga rakt ut i skogen och braka in mellan träden istället för in i mig. Vid det här laget hade jag glidit av pedalerna, slagit mitt allra heligaste i cykelramen (en av alla gånger man tackat högre makter att man föddes som kvinna) och kände rent allmänt hur min kropp ändrade både färg och temperatur. Men när jag försökte skymta den grymtande mannen bland barrkvistar och brokiga trädstammar, insåg jag att han kanske ansåg att jag var orsaken till hans ofrivilliga skogspromenad. Istället för att stanna och få reda på det, ropade jag lite hurtigt -Ursäkta och hoppade upp på cykeln igen. Jag levde, mannen levde och inget mer med det...
Fall två:
Jag och min brännbollspartner var mycket nöjda över gårkvällens insats och armtrötta, småsvettiga och fingerömma satt vi oss i lillracern för att glida hem genom staden i solnedgången. Vi småpratade om allt och inget, jag som inte körde hinkade i mig vatten som om jag just sprungit ett maraton och allt kändes frid och fröjd. Men innan lyckan varat allt för länge, isade sig blodet i mina ådror då jag till min stora förfäran fick se en vägskylt mitt i vägen närma sig fronten på vår bil med allt för hög hastighet. Min instinkt fick mig att slå en blick på den helt uppenbart ouppmärksamma chauffören, och mycket riktigt var hennes ögon i 90graders vinkel åt fel håll! Min andra instikt borde nu varit att öppna munnen och verbalt få kontakt med henne, men ack nej. Jag tog istället resolut tag i ratten och lyckades i sista stund få bilen att endast passera skylten, inte bli närgången överhuvudtaget. Vid det laget hade kvinnan vid ratten uppmärksammat händelsen, både hunnit skrika till mig att inte ta ratten och därefter tackat mig för att jag tagit ratten. Och när jag, efter att pulsen sjunkit med hundra slag i timmen och äntligen börjat närma sig normaltakt, frågade vad som hände så var det den enkla anledningen att hon sett en bil hon kände igen...
Så, det är action i tillvaron. Puh.
Inför Yran-analys
Så hur kommer vi lyckas nu då? Ja, om vi kan träffa bollen med slagträet och inte missar några koner när vi glider in på varvning så ska ni se att vi ska fajtas i toppen. Med Weise i gostolen och en gran på plan ska vi träffa motståndarnas huvuden så som jägaren träffar stortjuren och det kommer glöda om skosulorna innan matchen är över. Prepare, för Nu är det jul igen... kl två på fredag. Hehe
Förresten sitter jag nu och strötittar på Sverige pussas&kramas och är inte alls nöjd. Nog trodde jag att sveriges komikelit kunde hitta på nåt mer underhållande än det här. Och Filip och Fredrik börjar bli uttjatat, Betnér allt för bitter och Carina Berg bara rent o-rolig. Visst kan jag fortfarande påkomma mig själv med att sitta och småle åt dem, men nej, tacka vet jag killen som steg mot skyn likt en eregerad penis och som ännu inte slakat så vitt jag vet. Björtis Gustavsson - vill du gifta dig med mig?
Ilska och avsky
Jag blir så arg! Här har jag spytt galla över USAs trupper i Irak och så kommer våra egna, goda FNsoldater och är lika grisiga i Afrika. Att våldta barn är nog det värsta brott man kan begå och de gör det hela tiden! Vart har alla friska människor tagit vägen?
Sen får jag höra att fler letar sig till min vita sandstrand i fjärranfjärran. Overkligt.. och väldigt ofattbart.
Fjortisgrisar bland hiphopbeats
Men vi hade en trevlig kväll ändå! Afasi & Filthy var coola, DiLeva salig över mänskligheten, bikinimodellerna frös och vi njöt av att Umeå tagit sig ut på gatorna. Vädret var toppen och alla var glada. Det är så najs att sommaren är i antågande. Liten vårglad pixmix också..
Kerstin & Ronja TjockisKarro Frida & Karin GrillMartin Afasi & Filthy
Grattis lilla mor på Din dag, btw. Grillat och tårta, rena födelsedagen.
Bubbeldricka
Spontanfyllan är min nya vän. Något som skulle föreställa en filmkväll med nötter och surroundljud slutade med piggelindrinkar och skumpa, det sistnämnda dock med oönskad effekt. Gång på gång inbillar man sig att skumpa är grejen - nyår, olika sittningar, special occations eller som ikväll, utan som helst anledning - men varje gång smakar det exakt lika dåligt. Denna gången var det så illa att jag trodde att det skulle hitta vägen upp igen lika snabbt som det slank ner. Nej, det blir inge mer skumpa. Framtiden får bjuda på lite sötare bubbelvin eller så nöjer jag mig med en bubblig bira. Champagne är överskattat. Och färdiganvänt.
Sen kommer nu analysen av kvällens karlar. Jovars, nog har vi haft en trevlig kväll med många intressanta män vid bordet. Men uppenbarligen bär alla trevliga män med sig en kvinna och kvällens raggningsförsök slutade snabbt i bortkastade raggningsrepliker. Damn it. Jag och Anna lämnade tillslut ölen och traskade till Subway för en teriyaki innan Emman körde hem mig med taxivolvon.
Jag sitter nu här med extra tyngd i benen och småbubblig i huvudet och tänker att -jaja, det är i alla fall ljust ute. Klockan är halv tre och jag borde hamna i säng snart, men jag är inte så peppad. Gratisalkis landar bekvämt i blodådrorna och är svår att få ur sig. Vore det inte för att mina grannar har småttingar i spjälsängar hade jag slagit igång herr Hellström och discat loss natten igenom. Men faktum kvarstår att jag imorgon ska upp och träna med mitt brännbollslag och hur trevligt jag än tycks ha med mig själv just nu så uppskattas inte en hålögd, småbakis tomtemor på plan imorgon. Det får vänta, så goodnite. Hoppas natten är till belåtenhet
www.handla-enkelt.nu
Jag har just lovat min vuxna vän Johanna att komma och leka lite med hennes vattkoppssjuka barn, så jag borde väl byta ut morgonrocken mot min gamla dagisoutfit och bege mig över likt en räddande ängel. Situationer med två små, gråtande sjuklingar som vägrar sova får mig för en stund att sluta vara avundsjuk på familjelivet och istället stornjuta min själviska vardag. Yeay!
Sentimental smörja
Idag är hon död.
Jag tänker ibland på vad som skulle hända om man dog. Vad händer, vem blir man? Kommer något att hända? Jag skräms mest av att det kanske inte händer något. Att det blir svart och tyst. Sen tänker jag att jag kan själv bestämma vad jag tror ska hända och då dyker den där vita sandstranden alltid upp. I solstolarna hänger de som redan dött före mig, med paraplydrinkar, solhattar och flipflops. Det skrämmer mig inte. Det vore fasen najs.
Men inte än..
Det här blev egenligen ett fånigt inlägg, men jag kan inte hjälpa det. Jag är för brydd. Lev livet, hörrni. Jag har svårt att tro att det går i repris. Och godnatt för nu
Brevizzbästizar på 23 jordznurr
NU vet jag hur man kommunicerade innan mobilen! Det stavas blyerts, A4papper och frimärke. Tadaa - livstecken! Jag blev helt exhalterad idag när världens största brev adresserat moí damp ned i brevinkastet. Sex sidor handskrivna uppdateringar om ditt och datt och ett paket waffelcookies från Holland. Lyckan var gjord och paketet tömdes i takt med att meningsrader avverkades. Jag älskar att ha avlägsna vänner som vill överraska. Ida, you're FAB!
En tokig nyhet - jag ska spela på brännbollsyran. Iförd tomteluva och lösskägg ska jag SlåSpringaFångaBränd! och tro mig, det kommer bli succé. Nej, jag är ingen storlirare, men nog sitter lite takter kvar alltid. Så beware alla Superhjältar, Smurfar och Astrid Lindgrenfigurer där ute. Karro is back och det blir inte nådigt!
Att dejta eller inte dejta - det är frågan..
Allt slutade med att hon nu är på date och vi håller tummarna.
Grattis alla Karolinor
Så, nothing special. Lyckades hålla mig inomhus hela dagen igår. Läste, läste, läste och blev väl inte klokare för det. Men Stieg Larsson är tillbaks i hyllan, utläst och numera gäst på min tio-i-topp-lista. En fröjd för sinnet! Hann även med att se biografin om Tina Turner, för hundraåttioåttonde gången i mitt liv. Jag sjöng, jag våndades, jag blev arg och jag blev powerful. Fantastiskt.
Så. Jag har inget roligare att komma med, så adjö
Bokormar
Så, då var den saken avklarad. Det är måndag och det rengar ute. Skitstart på en vecka.
Hej
Hurra for deg som fyller ditt år....
Är det inte Vänner är det Sex&theCity. Gud jag håller mig stadigt beroende av något. Sitter nu och inväntar kvällens aktiviteter med Carrie och Mr Big. Jag tänkte mest skriva för att hylla mitt favoritgrannland på dess födelsedag (typ) - hipp hurra för Norge idag! Därför blir det vin till maten, jag måste sympatisera med mitt andra hem.
Har varit bärhjälp idag när my Mimi flyttat från flådig trerums till skrupligt studentrum! Musklerna värker, gud IKSU vad hände? Soffor och sängar och flyttlådor och in och ut och upp och ner och PUH! Därför var jag värd en enorm salladsbuffé till lunch av min mor när vi äntligen var klara, dehydrerade med skälvande muskler och andningsbesvär . Mammor vet vad deras döttrar behöver, that's a fact.
Så nu sitter jag här, lagom slut på (att cykla uppför Svingen i motvind med min bångstyriga Rusty - åh nej, hon är inte alltid lika högt älskad), i min soffa och njuter min favorit-shoebox. Syrran gör milkshake och solen strålar. Trevlig kväll gott folk!!
Rusty on the road
Dum för en halving
Vad fan hände med program där vi inte gottade oss åt andras olycka? Vad fan hände med program som Det kommer mera, Jakten på ökenguldet och På rymmen?
I looove Europe!
Fick även biljetterna till Oslo igår.. Gud, min sommar är verklingen planerad in i minsta detalj. Men jag gillar det. Då ser man fram emot nånting och slipper ha hitta-på-ångest.
Däremot är det svårt att tro att sommarn är på gång när det är kylskåpsvarmt ute. Tur att all snö är borta så man har lite grönt att bädda in känslan med. Och att jag äter den där jädra pollenmedicinen, tack vare den sover jag bort alla kalla timmar. Jag är tillbaks i bebisstadiet, det är elva timmar/natt och tre timmar nap på dagen. Jag känner hur jag missar maj.
Ha en bra dag, ni
Rekord och ledsamheter
Jag har också lyckats bli av med en vän. Bestulen på en vän, snarare. Av Lögnen. Passa er för den, plötsligt slår den till och är inte nådig någon. Ensam kvar blir man, borta är ens förståelse också. Akta er för att blanda ihop Lögnen och den snällare lilla ligan Vita Lögner, som oftast inte utgör något verkligt hot. Det är Lögnen som är ond helt igenom. Det vet jag. För ont gör det..
Måndagsfresh
Idag har jag förbrukat ett presentkort på MakeUp Store - sminkskola och produkter för femhundra kr. Värt, ruskigt värt (tack mina kära väns), men nu sitter jag här och är väldigt lördagkvällssnygg. Mitt på en måndag. Damn. Jag har alltid småångest inför sminksessions, för ofta ser man väldigt stylad ut i ansiktet när man är klar och det är lite min mardröm. För en som till vardags inte ens tittar åt sminkväskan på morgonen blir allt mer än mascara plötsligt en slags partylook. Därför bokade jag tid idag, för jag hade på känn att jag ändå skulle marschera rätt hem till toaletthandfatet och smeta Bliw över halva mig. Men resultatet blev mycket mer lyckat än jag kunnat tro och småirriterad över det plötsligt illa valda tillfället sitter jag nu och njuter mitt yttre i min ensamhet. Nej, Eli och Krisse räknas inte. Men jag tänker ändå fira mitt vackra jag med en spansk tapasmiddag ikväll. Marina Alta till bords, hej det blir en trevlig kväll. Trots att det är måndag.
Och min vän fyller trettio idag. Surpriseparty och megatårta. Jag vill bli trettio jag med, jag är redo. Sju år för tidigt.. Hah
Vår vackra värld
Det fick mig att minnas ett annat sjukt videoklipp om pälsbranschen, hur farmarna gör allt de kan för att undvika att skada pälsen - till och med flår djuren levande. Det klippet fick jag tvinga mig själv att se för att alltid kunna påminna mig om att aldrigaldrigaldrig bära päls. Någonsin.
Dessa videoklipp och många liknande med dem, finns tillgängliga på nätet för alla - inklusive politiker, poliser och kungen, för fan. När man vet detta kan i alla fall inte jag låta bli att undra varför världen fortfarande ser ut som den gör? Varför känns det som att ingen tänker sätta stopp för det? Och ja, jag vet att tusentals organisationer och miljoner människor världen över strider för just detta. Men tydligen fel personer. Eller för mesiga. Halv elva en söndagmorgon, småbakis och jävlig, sitter jag här och mår illa över det som pågår på en annan plats just i denna minut. Och jag mår ännu mer illa av den uppgivna känslan - det är ingen som gör något åt det. Jag känner mig som en liten skit som gottar mig i min välfärd (tjafs med CSN, ofrivilligt knäckebröd till frukost och en cykel med bara en pedal är fan välfärd i förhållande till mycket annat) medan världen rasar ihop runt omkring mig. FY!
Jag vet inte varför jag skriver detta inlägg och jag vet heller inte vem jag tror ska läsa och göra något åt det, jag känner själv att jag inte kan göra mycket vilket motstrider mitt budskap med detta inlägg. Jag önskar väl bara att folk ska få upp ögonen för det, antar jag. Vilja kämpa. Jag har fått upp mina ögon, tårfyllda och chockade, och jag känner mig fråntagen min trygga världsbild. Det är jag glad för.
Hoppas ni haft en trevlig helg förresten. Trevlig söndag..
Sommartider
Jag hänger inte med, är det nu man får börja gå lättklädd ute? Skööööna maj!
Vad hände med 010-numren?
Men åter till ämnet, det är bara att konstatera att idag blir vi handikappade utan mobil. Man blir ledsen när man blir dissad (för man vet att man blir det, alla får tag i en om man vill), man mäter popularitet i antal sms och orkar man inte vara trevlig eller hamnar i en allt för obekväm sits kan man alltid rädda situationen genom att sitta och fickla med den. Ingen lär sig att passa tider för man kan alltid skicka ett jag-är-sen-sms och istället för att låta folk förväntansfullt vänta på bilder och vykort från semestern så skickar man mms med undertexten -Vi har det bra, ses sen! Gud, brevbärare är så påväg ut..
Jag börjar få ångest över att uppfostra barn och det här är en av delarna i mitt ångestprogram, hur man får barnen att bli ordentligt folk. Ja, jag vet att man inte kan börja tänka på sånt när man inte ens har en karl, men det är inte så lätt när folk vankar med bullar i ugnen överallt. Det är lätt att slira på fel spår. En stor eloge till alla ni som förvandlar vildingar till prinsar och prinsessor! You rock!
Stinkiga Sven
Det är jag som är stinkiga Sven. Svettig, svettigare svettigast. URS! Det där om att jag är på bättringsvägen kan vi skita i. Efter tågluffsplanering över lyxig tacopaj sitter jag här med en egen atlas på tröjan.. Pärlor i pannan och högröd hudfärg. Det är underbart att vara ett element. Har tagit en äckelpäckelbrusalvedon (vem kom på idén? Vem?) och den i kombination med smygtittandet på snygga kubbspelare utanför mitt fönster borde väl råda bot på eländet.
Anyway, jag tänkte att jag glömde att lägga upp Barcabilder och att ni avlägsna läsare säkert vill förgylla er dag med sådant trams. God kväll.
Hotta brudar på vacation
Om det ändå vore så varmt som man kan tro..
Turistiga personer i en spansk pärla
Columbus the man
Så går det om man vågar vägra höga transportpriser. Sweet dreams
El perro está en el orno
Barcelona har haft finbesök. Jag, syster och Eve åkte dit för att ta reda på om staden är lika fantastisk som alla påstår och JA det är den! Till och med trots diverse regnskurar och dyra taxiresor, när vi stod på toppen med staden i vår hand smälte våra hjärtan och det gjorde nästan ont att resa därifån. Trevligt folk, otroliga byggnader och lättillgänglig. Femstjärnigt all over!
Min enda undran är om jag är något av supersvenskt slag eller om det är koreanerna (jag vet att det bor spanjorer i Barca, men här syftas nu på vandrarhemmet som inrymde folk från alla världens hörn) som kör nån stil jag inte riktigt bekantat mig med (förrän nu!). Denna lilla söta glada brutta sluter upp vid sidan om mig på toaletten där jag står vid handfaten, pratar pratar pratar - går in på toa och gör sin grej - pratar vidare och plötsligt kommer jag på oss med att stå och nästan ropa åt varann genom toalettdörren medan det skvalas och spolas på den ena sidan (och nej, inte min). Jag, som egentligen är väldigt ofin och tycker att det nästan är självklart att man kan göra sånt med de flesta, känner mig plötsligt väldigt obekväm eftersom det faktiskt är första gången jag för en konversation med tjejen och vi har inte ens hälsat på varann. Så jag bestämde mig för att sluta prata. Och därefter sa vi inte mer till varann. Någonsin. Ja... jag vet inte.
Jag lyckades även bli hosthessjuk efter rutten i Spanien. Valencia som vi avslutade veckan i bjöd på underbar sol och vi trotsade de kalla vindarna genom att bara strutta omkring i shorts och linnen. Ajajaj, rookie mistake. Nu, en vecka senare, börjar jag känna mig lite mer på banan igen och mina spanska baciller börjar ge efter för pollenarmén som kryper in i alla ansiktsöppningar jag möjligtvis kan ha. Life is good!
Så, framtiden? Mina käraste arbetsterapeutvänner är tillbaks från praktik och jag tänker njuta en helg med hela bunten. De är om en månad färdigutbildade och jag kan inte låta bli att tänka att om jag ändå hade gått kvar... Men nej, jag ser fram emot praktiken i höst som sjuksköterskestudent. Jag ska gå omkring i mina scrubs med passerkortet hängandes coolt i byxlinningen och äga Lycksele Lasarett.. moahahahaaa!
So long.
