jagkarro -

Flyttanmälan

Ja. Jag är tillbaks.. men inte på det här skitstället.

http://jagkarro.blogspot.com/

2009-06-24 @ 23:29:07 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Adjö

Imorgon är det katastrofdagen. På med reflexgröna overaller och blytunga boots, för det är dags att rädda en bunt flygkraschade statister. Det är så kul att gå skola! (har ni hört den förut?)
Imorgon är det reuniondagen. Vinbubblande skvaller över både mat och svängommusik med Haney och Elsan, något vi inte gjort på många år. Det är så på tiden!
Imorgon är första dagen utan bloggpress. Det känns skönt.

Tack folk som läst, både snabbesökare och stammisar. Det är klart att flådig statistik gjort det roligare. Nu lämnar jag min cybervärld och tänker ta tag i den verkliga. Önska mig lycka till, det brukar behövas när det kommer till mig.

Adjö. For good.

2009-03-05 @ 11:49:08 Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()

Med ett bloggår i släptåg

Så. Nu har jag tid för en uppsummering av året som gått. Syftet med bloggen var väl lite luddigt, tänkte mest att jag tycker det är kul att skriva och folk tycker det är kul att läsa. Förhoppningen var att de två skulle sammansmälta lite fint och ge ett par minuters underhållning (?) åt de trogna få. Sen var det tydligen inne med att ha blogg och varför välja att vara ute?

Jag har dessvärre inte hunnit med så mycket. Det blev väl inte det mest händelserika året i mitt liv. Eller så tänkte jag först. Men nu slår det mig att detta var året vi uppfann den nya påsktraditionen ("ju fler vi är i fjällen, ju gladare vi blir"), jag har åkt tåg och flyg genom halva Europa, jag gjorde come back på Brännbollsyran, sjuttioåtta bebisar har dykt upp som tagit mig med storm, jag såg en människa dö och jag såg en människa födas, Svante fick träffa Norrland och sen hände en massa små skitsaker däremellan som jag faktiskt tycker var rätt bra. Nu när jag tänker efter. Så jag tar om det där.
Jag har hunnit med en hel del. And more to come.
Sen vad ni tycker om saken tänker jag inte ägna många sekunder åt att grubbla över. Min blogg har faktiskt varit mest för mig. En slags dagbok. Inga supermegajättehemliga saker kanske, lite vett har jag ändå kvar. Till trots för alla Skål jag noterade bland alla gamla inlägg. Men inlägg för att komma ihåg att det oftast är vardagen som är värd att lägga på minnet. Där händer saker man kanske aldrig får vara med om igen.

Vad som komma skall är däremot knepigt. Byta jobb (bort med Rövbäck och fram med cancerbarnen. Vemodigt, men ett steg i rätt riktning), bli klar med skolan (åh gud! Ångest, panik och ond bråd död), praktik i Afrika (i kamp med ett lejon i solnedgången. Dramatiskt? Romantiskt), flytta till Långtbortistan (Norge again, räknas det? Eller Stockholm, bara för att göra som alla andra)..

..och kanske en dag hitta mr Right.

Haahhahahaahahhahahahahahahahahahaaaa!
Godnatt

2009-03-04 @ 20:01:34 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sexlistan

Till min lista av medelålders män som jag definitivt skulle ligga med kan George Clooney tilläggas. Nej, han är inte svensk, men pirrande het ändå.

Och jag måste skaffa en egen karl så jag slutar fantisera om silverfärgat pubishår. Suck.

2009-03-04 @ 06:23:17 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Usch för att studera

Det kan knappast vara en nyhet att jag är en bottenskrapare när det kommer till plugget och studierna. Visst kan det säkert skyllas mycket på bristande engagemang och inte bara hjärncellsbrist (intalar jag mig), men det är fortfarande ett faktum. Därför har det aldrig slagit mig hur irriterande det måste vara för mönsterstudenterna att det bara finns två betyg på vårt program, godkänd eller underkänd.

Inte förrän nu. Har spikat ((!!) Ja, det är fritt fram att rita kors i taken, köpa hem skumpa och ringa en vän) de två senaste tentorna och får likförbannat bara G. De som fick ett poäng över gränsen fick också G och ändå var jag sjukt mycket bättre. It sucks och därför tänker jag sluta spika tentor från och med nu. Det är ju uppenbart ingen idé att ligga i. Det lönar sig inte och när jag och min sämre klasskamrat ska söka samma jobb och jag blir utan för att min sämre klasskamrat var gulligare (kom på nåt bättre själv), trots att jag egentligen är bättre, kommer jag att önska att jag gjorde roligare saker under studietiden och därmed "bara" hamnade precis på gränsen vid tentorna. För allt annat vore bortkastad tid.

Om jag borde tänka att det lönar sig att lära inför min kommande yrkesroll? Kanske det. Men det skiter jag i just nu. Jag hinner nog lära det jag ska innan jag dör, ska ni se.

2009-03-03 @ 15:48:55 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Dalen hela dagen

Jag har en kändiskompis. Eller kändis och kändis, det kan kanske definieras väldigt individuellt, men han är en som visas på teve och som presterar i det samma (för mig är det samma som kändis och kom inte och ta det ifrån mig. Jag älskar att känna en "kändis"!. Även om det är en basic lagidrott). Jag pratar om IBK Dalen och deras Alm. Allas vår egen mr Johan. Clarrans karl (ja, listan kan göras lång). Ikväll har jag varit en skakig bänkanhäng- are vid viktigmatchen och svettats bort minst fem kilo under perioderna. Hela tiden kruttorr i munnen och med pulserande händer efter ett frenetiskt klappande. Så plötsligt hände det. Efter skräckslagna framochtillbakabollar gjorde Johan mål och läktarna reste sig till taket i ett gigantiskt samstämt jubel! Jag och Eman fullkomligen flög upp från våra platser och i samma veva som vi skrek oss gula och blå av lycka, så klämde jag faktiskt fram en liten tår. Kalla mig känslig, mensåsa eller rent utav en fjant - jag borde härmed klassas som en fullfjädrad supporter och därmed bli lite mer BFF med Almen (huruvida de vann matchen eller inte hör inte hit. Bara töntar hakar upp sig på sådana smådetaljer). Dit jag vill komma med det är att jag nu är halvkändis på riktigt.

För det blir man om man är kompis till en kändis och om man hamnat i teve under samma sändning. Det har vi. Och jag är nu ett steg närmare berömmelse.

2009-03-02 @ 22:42:42 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Min hemlige mr Big

Jag har mött min blivande man. Hunkorvar. Jag vet inte vad han heter och vet inte var han bor, men jag vet allt annat. En bussresa på fem timmar ger oanade informationsutbyten samt uteblivna sådana (i vilken annan värld än Hollywood ber man om telefonnummer från en främling när man en söndagkväll sitter svettsunkig och uppblåst påväg hem? Ingen). Det gör litelite ont att veta att det var det. För hur stor är faktiskt chansen att man möts igen? Suck. Hade jag varit Julia Roberts och han Hugh Grant hade vi varit gifta nu. Typ. Ååhhh....

Annars var helgen bra. Ja, det är klart den plötsligt blev megablek efter kvällens uppöveröronen, men jo, okej. Fint väder. Mamma crazykörde Röda Faran. Monopol i Kittelfjäll. Johannes säger Väx-sjö. Kul. Hej.

2009-03-01 @ 23:12:43 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Handtag, famntag, klapp eller kyss

Det här med tvättstugehappenings tar aldrig slut. Igårkväll efter tiostråket gick jag ner i mörkret för att vika ihop den sista tvätten. Insmygandes kommer en höggravid liten jäntstackare och en två meter lång, manlig kalufs. De hälsar lite tyst och pekar på en handduk de ska stryka (vem fan går ner i tvättstugan mitt i natten för att stryka ett badlakan? Vem stryker ett badlakan?) och sätter igång. Jag fortsätter vika kläder med ryggen mot dem, men hinner inte långt förrän jag börjar höra mystiska ljud. Hångelljud. Som för att bekräfta mina misstankar sneglar jag in i fönstret framför mig och ser deras spegelbilder tätt omslingrade. Fuck. Jag bestämmer mig blixtsnabbt för att vika kläder är lite overkill i den situationen, stuvar ner allt från torkskåpet i min gigantiska blå tvättpåse och går smått generad och med bestämda steg förbi dem ut ur lokalen. På de sextiosju meter ute mellan tvättstugan och min port hinner jag förbanna allt vad par heter och oförskämdheten med att börja egga upp varandra inför en stackars oskyldig varelse (that would be - Me) på en offentlig plats till allmänhetens beskådning. Ja, jag förstår att det är hög spänningsfaktor och jag tänker inte neka någon nöjet. Men är inte vitsen med det hela att man vill göra det synligt men hemligt och utan att bli påkomna? Inte starta en show för redan bänkad publik? Jag kanske har fått allt om bakfoten, men jag lämnade min biljett i retur och tänker aldrig mer tvätta den tiden. Punkt.

Morfarn Arne fyller år idag. Jag hoppas på mycket mormorfika..

2009-02-27 @ 08:12:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Knäcka bäcken

Idag lät jag Hulk Hogan bryta min kropp ut och in och i trehundrasextio grader tills smärtan gjorde mig medvetslös.. Okej, det lät kanske dramatiskt och lite långt från sanningen. Det var väl egentligen en sjukgymnast som bände och böjde lite för att få min "höft" (herregud kvinna, det är ditt bräckliga bäcken. Höften sitter ju inte där. Pluggade du sjuksköterska, sa du..?) i ordning igen, men han såg ut som tagen ur en wrestlingfilm och jag grymtade som en galt av smärta under behandlingen. Till råga på allt var jag förvånansvärt oplanerad och hade mina fulmenstrosor på mig, så jag ville väl egentligen bara dö också. Jag undrar om han tänkte lika mycket på det?

Jag kör en fjällweekend i repris imorgon och dundrar hem till Dikanäset. Jag är så krasslig att jag inte orkar vara social. När tänker nån tycka synd om mig? Adjö.

2009-02-26 @ 15:25:59 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Dags att byta läggning

Min syster gör titt som tätt tappra försök att muntra upp mig när jag hänger läpp över mitt extremsingliga liv. Igår var det dags för en ny runda. På väg ner till stan hittar hon en upphängd reklamaffisch för nån feministfestival som är på gång. Hon, medvetenskiten från Hell, jublar högt och säger i samma andetag att Dit måste vi gå! Jag tittar skeptiskt på henne och avlägger en medvetet provocerande kommentar om att det sista jag vill just nu är att ha en helkväll med sura lesbianer som stup i kvarten håller politiska tal om att hata män. Success. Tvärförbannad ryter hon till om att feminister inte alls är sura och att festivalen är för både kvinnor, transor och barn. Hurra, tänker jag och upplyser henne om att jag troligtvis inte hittar min framtida man där och att jag därför inte ser någon poäng i att delta (ja, så trångsynt och desperat blir man efter år av ensamhet att man endast rör sig i kretsar där en potentiell Han kan dyka upp). Min syster skakar (befogat, jag vet) på huvudet och suckar uppgivet. I ett sista försök att få med mig och samtidigt få mig att släppa mitt eviga karljägande frågar hon "Fan, kan du inte bara lära dig att bli lesbisk?"

Jag är förlorad. 4Life.

För att inte lägga mig och dö mitt på gatan drog jag iväg henne på ett pojkstinnt Pipes och vi pressade ett par öl. Helt emot mitt hälsotillstånd, men helt i enighet med mitt begär. Jag känner mig åter hoppfull.

2009-02-26 @ 09:24:38 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ska vi dö i snö?

SANNE -09

Ja, jag gjorde ett övernaturligt superhopp.

Inlandsfight. Slutar aldrig bra när en kan svinga benet i 180 grader.

Jag var nöjd och Patrik åt upp vårat fika.

2009-02-25 @ 14:50:55 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Mamman min

Mamatime igår. Värdefull time. Jag var sjuklig och behövande, hon var sjuklig men omhändertagande. En riktig mamma. Jag plockade hennes ögonbryn för att äntligen få veta om hon har en panna som alla andra mammor. Det har hon. Nu. Sen slogs vi i dubbelsängen tills mamma höll på dö. Ja, jag ignorerade det fakto att hon är lungsjuk och så gjorde även hon. Men kul hade vi, alla fem minuter vi hann med. När hon återfått medvetandet och andningsfunktionerna gjorde hon en efter-spyan-semla som jag lyckades peta i mig för att sen vara back on track, så att säga. Hon är för fin, min gamla mama. Jag känner mig ibland ledsen för att jag är vuxen och alldeles för medveten, för det gör att jag glömmer att bara vara mammas barn med henne. Jag tror inte hon tycker att jag ska ha en vuxen yta även på hemmaplan, men det blir så av bara farten.

Men igår, igår var jag ett jädra barn. Och jag tror både jag och mamma älskade det.

2009-02-25 @ 14:25:35 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Bårbilen nästa

Jag håller på att försöka diagnostisera mig själv. Jag vet inte längre om jag är 23 eller 83 år. Jag har knäckt sönder min höft så jag haltar som butlern i den värsta gammrysaren, jag har en veckolång historia på magproblem som endast tillåter en diet av banan och a-fil (fettisdag idag och jag har kräkts som en bebis) och jag som aldrig haft problem med huvudvärk (nej, bakisdagar efter vinklunkande räknas självklart inte) brottas nu med både hammare och släggor bakom pannbenet. Vad har hänt? Jag vill bara ligga i soffan med ett gigantiskt täcke över mig och inte kliva upp på en månad. Fan, jag ska till och med till en sjukgymnast. Det senaste halvåret har jag hängt på vårdcentralen lika många gånger som under hela mitt resterande liv. This is crazy.
Okej, nu låter jag som en 83åring också. Det är bara de som gnäller om sina problem. Sorry.

Helgen var alla tiders och jag har varit ute från arla till middag för att dra loss skotrar ur djupsnön och promenera halva Jämtland runt. Nu är jag redo för skolan igen, ett ställe jag inte sett på evigheter. Typ.

2009-02-24 @ 18:30:05 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jämte jämten i Jämtland

Packad och klar för en helg i gamla goda vänners lag. Jag ska till Östersund och äta gott, dricka gott och andas jämtländsk friskluft. Det var längesen sist och det blir skönt att komma bort. Igen. Så trevlig helg allesammen.

2009-02-20 @ 11:26:03 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Just cruisin' to Africa

Om man ligger hemma i sin soffa från morgon till kväll blir det tillslut oundvikligt att youtuba Will Smith och köra huvudgung till hans urgamla dängor. Eller att seriöst ta reda på när nästa lediga plats finns på Ellen DeGeneres show (det borde gå att lifta till LA. Eller simma..). Eller att göra tre meningslösa inlägg på denna plattform. Jag ignorerar intensivt det faktum att mina ögon fått en kantigare form och att mitt huvud susar. Det är säkert hälsosamt.

Imorgon ska jag fylla i ansökningarna till Tanzania. Fem veckors praktik vid den afrikanska östkusten. Håll tummarna för mig. Eller donera pengar. Jag behöver både och.

2009-02-19 @ 16:30:39 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()