jagkarro

Mamatime igår. Värdefull time. Jag var sjuklig och behövande, hon var sjuklig men omhändertagande. En riktig mamma. Jag plockade hennes ögonbryn för att äntligen få veta om hon har en panna som alla andra mammor. Det har hon. Nu. Sen slogs vi i dubbelsängen tills mamma höll på dö. Ja, jag ignorerade det fakto att hon är lungsjuk och så gjorde även hon. Men kul hade vi, alla fem minuter vi hann med. När hon återfått medvetandet och andningsfunktionerna gjorde hon en efter-spyan-semla som jag lyckades peta i mig för att sen vara back on track, så att säga. Hon är för fin, min gamla mama. Jag känner mig ibland ledsen för att jag är vuxen och alldeles för medveten, för det gör att jag glömmer att bara vara mammas barn med henne. Jag tror inte hon tycker att jag ska ha en vuxen yta även på hemmaplan, men det blir så av bara farten.

Men igår, igår var jag ett jädra barn. Och jag tror både jag och mamma älskade det.