Bårbilen nästa
Jag håller på att försöka diagnostisera mig själv. Jag vet inte längre om jag är 23 eller 83 år. Jag har knäckt sönder min höft så jag haltar som butlern i den värsta gammrysaren, jag har en veckolång historia på magproblem som endast tillåter en diet av banan och a-fil (fettisdag idag och jag har kräkts som en bebis) och jag som aldrig haft problem med huvudvärk (nej, bakisdagar efter vinklunkande räknas självklart inte) brottas nu med både hammare och släggor bakom pannbenet. Vad har hänt? Jag vill bara ligga i soffan med ett gigantiskt täcke över mig och inte kliva upp på en månad. Fan, jag ska till och med till en sjukgymnast. Det senaste halvåret har jag hängt på vårdcentralen lika många gånger som under hela mitt resterande liv. This is crazy.
Okej, nu låter jag som en 83åring också. Det är bara de som gnäller om sina problem. Sorry.
Helgen var alla tiders och jag har varit ute från arla till middag för att dra loss skotrar ur djupsnön och promenera halva Jämtland runt. Nu är jag redo för skolan igen, ett ställe jag inte sett på evigheter. Typ.
