jagkarro

Jag önskar att jag hade fötts som man. Då hade jag kunna haft skägg vid det här laget. Ett stort, myndigt skägg som gav mig den respekt jag förtjänar, ett skägg som fick folk att noggrannt välja sina ord till mig. I fredags stärkte nämligen min familj mitt lilla självförtroende genom att notera min kanske blygsamma, men inte desto mindre faktiska, omkrets-reducering. Glad i hågen och nöjd över komplimangerna, struttade jag därmed iväg på jobbet igår morse för att styrkt ta mig an arbetsuppgifter och dylikt. Allt var frid och fröjd och solen tycktes skina hela dagen. Tills jag mötte Vänner-Rachels lillasyster Amy, också känd som Chris.  "Du ser nästan gravid ut.." fick han ur sig efter att studerat mig när jag svettig och oläcker kämpade som ett djur med att kavla ut pizzadegen. Fem ord. Jag blev stum. Och äter idag Snickers till frukost. Jag har hört att det är så gravida gör.

Hade jag varit en skäggig man hade en eventuell öltunna gått hand i hand med status och välfärd. Är det för sent för en könsoperation eller ska jag bara satsa på testosteronsprutor?