jagkarro

Jag ska snart på en sån modern uppfinning som syjunta! Kreativa bruttor med stickor och garn och tekoppar invävt i en massa skvaller. Jag tror att jag beger mig in i detta artonhundratalsfenomen för att jag vill bli lite mer traditionellt kvinnlig, jag med mina håriga ben och anti-karlfasoner. Jag vill kunna ge mina barn hemmagjorda sparkdräkter och koftor och tjocksockar under kalla vintrar. Typ. Fast just nu är jag nöjd om jag får till en tjusig grytlapp eller nåt annat simpelt. Det är nämligen tio år sedan jag sist hade en stickning i mina händer. Den gången skulle jag göra en rödsvart boaorm till mitt kusinbarn Hannele. Jag kom till nacken på ormen, sen lessnade jag och ormen blev en dammsamlare i nedersta skrivbordslådan. Bättre lycka denna gång, säger jag.