Fett for fun
En tjej dog just på teve. Hon var 29 år och vägde 374 kg. Hon glömde att använda syrgas en natt och det blev det sista hon gjorde. Sen var det slut.
När fan tänker folk börja ta ansvar för vad de stoppar i sig? Och när tänker omgivningen börja hjälpa istället för att stjälpa? Här sitter jag och har totalångest över några extra kilon och förbannar mitt nästan konstanta godisbegär i kombination med min inbyggda lathet. Sen visar teve ett program med megafeta, unga människor som bor ihop på hem och smygbeställer pizza till rummen fastän de vet att de högst troligt kommer dö av det (och inte dö som i dö när man är gammal utan dö som i dö om något år). Vad ojar jag mig över?
Vet ni, jag vet inte vart jag vill komma med det här inlägget. Men programmet berör mig och jag sitter och kokar inombords. Det är såna här program som får mig att vilja sluta med min utbildning och göra nåt för att få folk att ta hand om sig innan det är för sent. För man passerar inte 300 kg på grund av någon annan. I vuxen ålder är alla friska människor bekanta med begreppet konsekvensanalys och förstår vad som händer om man äter fjorton chipspåsar, fem hamburgare, sju pizzor, dricker tio liter läsk och myser med åtta kilo godis under en dag. Eller varje dag. Ska det till en livshotande operation innan man inser allvaret? Är det ens en garanti för att man inser det?
När fan tänker folk börja ta ansvar för vad de stoppar i sig? Och när tänker omgivningen börja hjälpa istället för att stjälpa? Här sitter jag och har totalångest över några extra kilon och förbannar mitt nästan konstanta godisbegär i kombination med min inbyggda lathet. Sen visar teve ett program med megafeta, unga människor som bor ihop på hem och smygbeställer pizza till rummen fastän de vet att de högst troligt kommer dö av det (och inte dö som i dö när man är gammal utan dö som i dö om något år). Vad ojar jag mig över?
Vet ni, jag vet inte vart jag vill komma med det här inlägget. Men programmet berör mig och jag sitter och kokar inombords. Det är såna här program som får mig att vilja sluta med min utbildning och göra nåt för att få folk att ta hand om sig innan det är för sent. För man passerar inte 300 kg på grund av någon annan. I vuxen ålder är alla friska människor bekanta med begreppet konsekvensanalys och förstår vad som händer om man äter fjorton chipspåsar, fem hamburgare, sju pizzor, dricker tio liter läsk och myser med åtta kilo godis under en dag. Eller varje dag. Ska det till en livshotande operation innan man inser allvaret? Är det ens en garanti för att man inser det?
Kommentarer
Trackback
