jagkarro

Jag ligger hemma och protesterar (nej, jag vet inte mot vad men jag känner mig ilsken och har därför armarna i kors. Basta), men det är svårt att protestera när mtv valt att gottgöra mig för veckans tidigare skitteman genom att nu dunka på med nittiotalets milstolpar (eller stolpskott?). Omvartannat sitter jag i soffan och skrattar åt mina minnen och omvartannat diskodansar jag på golvet. Det är tur för grannarna under att min förkylning tog all kraft med sig i dess korståg och att mina dansmoves därmed begränsas till en serie på trettio sekunder. Övrig tid av en låt går att till att återfå medvetandet. Mina grannar under hinner aldrig irritera sig.

Vi snackar Hansons MmmBop som jag och min forne vapendragare Joj stod och sjöng intensivt till på hennes balkong i Dikanäs enda hyreshus. Hon var kär i Taylor, jag hade en crush på minsteman Zach. Vi snackar Blink 182's gamla dänga All the Small Things som jag och Frideborg nötte stämmor på en halv termin under musiklektionerna. Det var på den tiden vi såg framför oss en karriär i scenernas strålkastarljus (hm.. har jag verkligen slutat tro på detta?). Och vi snackar Run DMC med It's Like That där utfyllande beskrivning är överflödig. Alla vet vad jag menar.

Så, jag låtsas att jag är tretton igen för det är mycket roligare så. Och kan få mig att sluta protestera.