jagkarro

Ja, jag lever och har nu blivit förflyttad till operationsavdelningen. Mina dagar går härmed ut på att likna en alien. Med en grön påsmössa på huvudet (som ger mig ocharmigt utstickande öron) och byxor med decimeterhöga muddar, går jag runt bland uppskurna magar och skålar med urplockade organ och försöker att inte se ut som den Vilse jag känner mig som. Att helgens potatisgrävning även gett mig en gångstil á la Nerskiten I Brallan, bygger bara på alien-looken och jag gissar att veckan kommer hinna gå innan mina bredbenta steg väljer att låta mig gå utan dem. Min vanliga lycka!

Eftersom CSN vägrar sammarbeta (är inte detta ett uttjatat dilemma?), måste jag nu börja tvihålla på mina små slantar och därför blev Dikanäs med Mimmi det perfekta utflyktsmålet för helgen. Den utlovade solen uteblev så DVDn gick varm från morgon till kväll. Folk jagade och jag vägrade, så därför blev potatisarna min lott. Hurra. Men helgen var great och nu vet Stockholm vad som menas med svensk fjällvärld. Det var på tiden.

Bloggen är ingen prioritet, så förvänta er inget bara för det här. Jag har roligt på annat håll.
Goodday y'all.