Jag är en pensionär

Jag vet inte om det är av tristress, tvprotest eller faktiskt äkta trötthet, men de senaste fyra(!) kvällarna har jag valsat i säng redan halv tio vilket medfört klarvakna ögon klockan halv sex varje morgon. När blev jag 72? Min stora glädje i livet har bestått av att håna mina föräldrar som haft rutin på detta så länge jag kan minnas. Nu uppvisar jag exakt samma beteende själv och undrar förvirrat om jag ska sluta mig till det jag kallar Pensionärsklubben, eller om jag ska knipa igen och tvinga mig till sittande ställning i soffan en timme extra på kvällen. Men alla tvprogram är faktiskt skit (jag saknar Scrubs) och risken att jag dörnar omkull efter en kvart är överhängande stor. Oh store Orakel, giv mig klarhet!

Att det däremot ger mig hundra timmar extra varje morgon är faktiskt ingen dålig deal. Klockan är nu tio och jag har hunnit göra mer än jag annars hinner på en vecka. Jag har packat och laddat iPoden, beställt kort och haft nåt slags hemmaspa - allt för att vara redo inför kommande helgs resande. Norrköping och Stockholm - are you ready för en fantastisk norrlänning? Ikväll ska jag trotsa 21.30 och vara vaken till två, allt för att lyckas sova på tåget imorgonnatt. Det är så värt att sitta obekvämt i fjorton timmar för 97 kr. Eller..?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0