jagkarro

Jag kan inte sluta läsa Annikas gamla 9½ månad, jag ligger och skrattar högt för mig själv för varje sida jag avverkar. Jag undrar om det är för att jag, hur weird det än låter min egen barnlöshet till trots, faktiskt vet hur det är att leva småbarnsliv och känner igen mig i allt för många situationer. Min lilla Fridababy och hennes vilding till bror satte mig på prov i ett års tid, rätt före illbattingarna på mitt småbarnsdagis gav mig en omgång som heter duga. Jag tror inte det är någon skillnad på norska och svenska barn. Jag tror heller inte att det är någon skillnad att vara småbarnsmorsa och au pair i ett hem med föräldrar upptagna på annat håll. Alla kids är små duracellkaniner med bottenlösa magsäckar och egna världsproblem, närmast vuxen får ta smällarna hur som helst. Annika, fantastiskt! Min tågresa är räddad!