jagkarro

Jag lade ner mitt huvud vid sidan om henne och strök min hand över hennes fjuniga hår. Med min andra hand masserade jag hennes lilla mage och nynnade försiktigt visor jag kunnat sen jag själv var barn. Ljudet från när hon sög på nappen verkade lugnande, hennes gråt började sakta tystna. Illamåendet från de giftiga medicinerna började ge med sig och hon fick behålla den lilla koppen välling vi pumpat in genom en av alla de slangar som slingrade sig in i hennes tunna kropp. Medan hon långsamt föll i sömn blundade jag och önskade till någon som kanske hörde, att den lilla, sjuka flickan i mina armar ska få hinna fylla två...



...