Den nakna dammsanningen
Våra grannar, eller rättare sagt familjen som bor i huset, dammsugar tamejtusan hela tiden. Varje dag man kommer hem från lasarettet hör man hur det surrar och hur det där TVShopssmala munstycket dras över golvet. Ibland är det mamman, ibland husets far. Och alldeles för sällan lille sonen.
Vi (eller ja, Sussie) dammsugade igår. För första gången. Sex veckors ansamling av diverse mikroskopiska ting rakt in i påsen. Man kan nu tro att vi är världens äckligaste och lataste människor. Jag skulle snarare kalla oss energisparande. Vi befinner oss i lägenheten runt 40 h i veckan och då sover vi 30 utav dem. Slutkörda studenter efter hårda inlärningsdagar på outforskad mark - att gå hem och ödsla eventuell överbliven ork på något så basalt skulle vara en waste. Är det inte nog tappert att stå och laga matlådor klockan elva på kvällen efter tolv timmars action?
Nej okej, den här går inte att rädda. Inga undanflykter i världen kan rättfärdiga upprepade tillfällen av hårfönstricket (- syns det inte så finns det inte) och sympatin för köksverksamheten kan vi nog räkna som bortblåst när ni nu kanske förstår att hälften av våra mackor och makaroner och dylikt legat i spridda skurar på golvet. Mamma, det här kan du faktiskt se som ett misslyckande. Och Suss, detta erkännande drabbar även dig (moahahaahaa) även om du var den agerande hjälten.
Två veckor till, sen ska vi bli rena igen.
Vi (eller ja, Sussie) dammsugade igår. För första gången. Sex veckors ansamling av diverse mikroskopiska ting rakt in i påsen. Man kan nu tro att vi är världens äckligaste och lataste människor. Jag skulle snarare kalla oss energisparande. Vi befinner oss i lägenheten runt 40 h i veckan och då sover vi 30 utav dem. Slutkörda studenter efter hårda inlärningsdagar på outforskad mark - att gå hem och ödsla eventuell överbliven ork på något så basalt skulle vara en waste. Är det inte nog tappert att stå och laga matlådor klockan elva på kvällen efter tolv timmars action?
Nej okej, den här går inte att rädda. Inga undanflykter i världen kan rättfärdiga upprepade tillfällen av hårfönstricket (- syns det inte så finns det inte) och sympatin för köksverksamheten kan vi nog räkna som bortblåst när ni nu kanske förstår att hälften av våra mackor och makaroner och dylikt legat i spridda skurar på golvet. Mamma, det här kan du faktiskt se som ett misslyckande. Och Suss, detta erkännande drabbar även dig (moahahaahaa) även om du var den agerande hjälten.
Två veckor till, sen ska vi bli rena igen.
Kommentarer
Trackback
