Höjden av lyx
Att hamna i en sovkupé (inte en avskräckande liggkupé man delar med två entusiastiska backpackers från Japan, en svettig gammal slaktare med vidriga historier i bakfickan och en mamma med sina övertrötta tvillingungar på tre bast. När man egentligen bara vill sova vill ingen annan det och man får snällt sitta och lyssna med sockerdricka i både armar och ben tills klockan är alldeles för mycket och man måste mobilisera den sista gnutta energi man besitter för att lyckas montera ihop sängen och krypa ner under den tunna filten till ljudet av både timmerdragare och luktpruttar. Det är inte lyx!) med färdigbäddad säng, riktigt täcke och ett handfat med rinnande vatten. Och sen upptäcka att man ska få vara ensam. Helt ensam. Inga upprörda tanter som vill prata om ohyfs och samhällets nedergång, inga barn som ska protestera och gråta, inga högljudda tonåringar (gudbevaremigväl) och ingen annans nattsvett. Bara jag! Åtta timmar sömn genom Sverige var det perfekta avslutet.
Good day folket!
