Fjärtherbert
I brist på inspiration, ork och lust blev det en rejäl bönsallad med tonfisk nu efter träningen. Smart, tänkte jag, proteiner är ju bra efter att man pumpat muskler. Mindre smart, känner jag nu, när magen börjat bubbla ganska rejält och gasen hopar sig för att inom loppet av några minuter förgifta mig i mitt eget hem. Jag fasar. Och jag gläds än en gång åt ensamheten.
På tal om ensamheten börjar jag tycka det räcker nu. Jag känner mig återställd. En vecka har gått sen jag rullade in på hemmaplan och jag känner mig rehabiliterad (?), veckan har gett tillbaks all min förlorade kvalitetstid med mig själv. Nu tänker jag börja vara outgoing igen och roas av det. Start ikväll med en social öl, vidare imorgon med uppstyrd födelsedagsfest på Rött - gud vad jag älskar att få vara glammig officiellt (för bakom stängda dörrar är jag ju miss Glam herself)! Sen på måndag bär det ju av mot norska huvudstaden där pengar ska håvas in och kära återseenden ska äga rum. Och Stockholm, första gången på fyra år jag ägnar vår egen huvudstad någon slags uppmärksamhet. Men det blir skönt, lata dagar på Värmdö med min egen pingla!
Just ja, tänkte meddela att Tusen strålande solar av Khaled Hosseini är en väldigt läsvärd bok som får många tummen upp. Det är inte bara kvinnoöden som skildras, även Afghanistans moderna historia och politik beskrivs ända fram till tidigt 2000tal. För en insnöad svenne som jag blev det intressant att läsa mer fakta om landet västvärlden fruktar och när jag hade passerat halva boken var det jädrigt svårt att sluta läsa..
