jagkarro

Dagen idag är dagen innan jag gör en kunglig avskedsvinkning och lämnar surhålet för betydligt mer vinterlandskänsla hemma i fjällvärlden. Umeå har pepprat mig med hemlängtan genom att inte kunna bestämma sig för om december ska minnas med monsunregn, orkanen Bengtlinus, högsommarvärme eller som en vanlig dag på Mount Everest. Men det är okej, imorgon är det adjöss och goodbye.
Innan dess har jag ett schema som är lika sprängfyllt som mina nya byxor när de lämnar lägenheten (nej, byxhistorien kommer aldrig ta slut. Så länge de finns i min garderob kommer de orsaka heaven and hell för mig), med nån slags vara-borta-en-vecka-packning, 30+ -lunch, frisering av min bångstyriga lugg och ölpimpling på Bishops med surAnna. Det är inte lätt att ha jullov ska ni veta, för plötsligt fick man tid till så sjukt mycket annat. Examinations- arbetet? Nja.. prio nr hundrafjorton? Den dagen, den sorgen.

Hörreni, om jag avläst min kalender rätt så blir det inga mer skriverier på en vecka. De har inte hunnit få den relativt moderna uppfinningen Internetuppkoppling till Dikanäs än, där är det fortfarande gamla hederliga röksignaler och budbärare som gäller. Otroligt skönt, frågar ni mig. Att vara otillgänglig gör gott för själen i vår tillgängliga tid. Men misströsta icket - I shall return and that shall be strong (jag kan inte begripa att jag skriver sånthär trams.. publikrekord gör något med textformuleringen och det gynnar mig inte)!

GOD JUL allihopa everybody. Det ska jag ha.