jagkarro

Jag såg Boston Teaparty på kanal5.se från i måndags och mina ögon har ännu inte återfått normal storlek. Ocensurerat vardagsknull mitt på bästa sändningstid! Om min farfar levat och sett detta skulle han säga att slutet var nära.. för mänskligheten! Porr är en sak, betalteve står för sånt i mörkaste natten och där vet man vad som väntar. Men femman, mitt i veckan, mitt i ett vanligt kvällsprogram och mitt i ansiktet. Jag drabbades återigen, som så många gånger förr, av Chocken. Men det är väl det här som kommer definiera tidigt 2000tal i framtiden - tokteve av programledare som fastnat på en tolvårings mentala plan. Det som däremot skrämmer mig är att jag underhålls av det Jag kanske också stannat vid tolv? Det förklarar i och för sig en hel del..

Jag är förresten kär också. I Petra. Hon är min nya handledare på praktiken och hon ger mig alla utvecklingsmöjligheter jag behöver. Min vardagshjälte nr tvåhundrafemtiosex. Typ. Jag tror jag ska skriva en sång till henne när jag slutar. Den kan gå lite så här..
Innan jag mötte dig var mitt sjukhusliv så grått och trist
Det fanns inget för mig att göra, jag led aldrig av tidsbrist
Men så dök du upp och skrev ner flera jobb med blyertsstift
Så nu äntligen så mixtrar jag med både piller och cellgift
Åh Petra, du är så underbaaar. Åh Petra, så himla synd att du ej är en kaaaarl....

Jag vet, jag har det i mig. Låtskrivare är min framtid.
Godnatt.