jagkarro

Inatt pratade jag i telefon i tre timmar. TRE timmar! Sist jag gjorde det var jag fjorton år, pratade i huvudsak om killar och olika töntiga personer och blev avbruten en gång i kvarten av övriga familjemedlemmar som irriterat väntade på en ledig minut. Den här gången pratades det om samma sak (ja, okej, kanske lite mer också) fast utan avbrott. Och telefonen närmast brann när vi var klara, batteriet var slut och mina öron ömmade. Men fan vad värt, jag som jobbade natt behövde hålla mig alert och min sömnlösa vän behövde fördriva tid. Ingen dålig kombi det, inte. Vad sen telefonräkningen tänker muttra om lär väl månadsskiftet utvisa..