jagkarro

Jag och min vän Johanna har idag diskuterat hur man blir riktiga vänner,  vad det är som påverkar, vilka man dras till och inte samt hur man förblir det. Vi kom in på samtalet för att Johanna tyckte att det var sjukt hur jag kunde vilja umgås med henne som är en snart trettioårig småbarnsmorsa med matrester i håret och alltid småblå under ögonen. Diskussionen var igång.
Vi kom fram till att man dras till personer med annan bakgrund och annan levnadssituation än en själv och att det funkar för att de man dras till har samma värderingar innanför pannbenet och man skrattar åt samma saker. Vårt första exempel - oss själva - gick ut på att hon lever big familylife med dagistider att passa, Bolibompa och blöjshopping medan jag ännu är "ung" (moaahahaa) och dricker titt som tätt, tränar när jag vill och kan se teve en hel dag ifall andan faller på. Vi båda lessnar ibland på våra situationer - hon för att hon adrig kommer tillbaks till där jag är nu och jag för att jag ibland känner mig som världens mest ensamma person och kan då behöva en liten familjedos för att det ska gå över och jag ska känna mig happy igen. Jag skrattar gott åt hennes härliga ungar och hon åt mina pinsamma festlighetsbravader. Klart vi umgås!
Sen spann vi vidare på gamla barndomsvänner och våra riktiga bästisar (ja, vi kom fram till att de fortfarande existerar trots att vi inte längre är tio år och går hand i hand med dem till skolan) och kunde knyta vår teori till alla våra exempel. Så, nu ska vi forska på det här, skriva en avhandling och därefter en bok, starta ett TVprogram och hjälpa folk i relationsproblem och bli rika och berömda och gå på kändisfester och andra jippon tillsammans med de där tokiga förbättra-din-person-kvinnorna Törnblom och Skipper.
Or not..