Adjö
Imorgon är det reuniondagen. Vinbubblande skvaller över både mat och svängommusik med Haney och Elsan, något vi inte gjort på många år. Det är så på tiden!
Imorgon är första dagen utan bloggpress. Det känns skönt.
Tack folk som läst, både snabbesökare och stammisar. Det är klart att flådig statistik gjort det roligare. Nu lämnar jag min cybervärld och tänker ta tag i den verkliga. Önska mig lycka till, det brukar behövas när det kommer till mig.
Med ett bloggår i släptåg
Så. Nu har jag tid för en uppsummering av året som gått. Syftet med bloggen var väl lite luddigt, tänkte mest att jag tycker det är kul att skriva och folk tycker det är kul att läsa. Förhoppningen var att de två skulle sammansmälta lite fint och ge ett par minuters underhållning (?) åt de trogna få. Sen var det tydligen inne med att ha blogg och varför välja att vara ute?
Jag har dessvärre inte hunnit med så mycket. Det blev väl inte det mest händelserika året i mitt liv. Eller så tänkte jag först. Men nu slår det mig att detta var året vi uppfann den nya påsktraditionen ("ju fler vi är i fjällen, ju gladare vi blir"), jag har åkt tåg och flyg genom halva Europa, jag gjorde come back på Brännbollsyran, sjuttioåtta bebisar har dykt upp som tagit mig med storm, jag såg en människa dö och jag såg en människa födas, Svante fick träffa Norrland och sen hände en massa små skitsaker däremellan som jag faktiskt tycker var rätt bra. Nu när jag tänker efter. Så jag tar om det där.
Jag har hunnit med en hel del. And more to come.
Sen vad ni tycker om saken tänker jag inte ägna många sekunder åt att grubbla över. Min blogg har faktiskt varit mest för mig. En slags dagbok. Inga supermegajättehemliga saker kanske, lite vett har jag ändå kvar. Till trots för alla Skål jag noterade bland alla gamla inlägg. Men inlägg för att komma ihåg att det oftast är vardagen som är värd att lägga på minnet. Där händer saker man kanske aldrig får vara med om igen.
Vad som komma skall är däremot knepigt. Byta jobb (bort med Rövbäck och fram med cancerbarnen. Vemodigt, men ett steg i rätt riktning), bli klar med skolan (åh gud! Ångest, panik och ond bråd död), praktik i Afrika (i kamp med ett lejon i solnedgången. Dramatiskt? Romantiskt), flytta till Långtbortistan (Norge again, räknas det? Eller Stockholm, bara för att göra som alla andra)..
..och kanske en dag hitta mr Right.
Haahhahahaahahhahahahahahahahahahaaaa!
Godnatt
Sexlistan
Till min lista av medelålders män som jag definitivt skulle ligga med kan George Clooney tilläggas. Nej, han är inte svensk, men pirrande het ändå.
Och jag måste skaffa en egen karl så jag slutar fantisera om silverfärgat pubishår. Suck.
Usch för att studera
Inte förrän nu. Har spikat ((!!) Ja, det är fritt fram att rita kors i taken, köpa hem skumpa och ringa en vän) de två senaste tentorna och får likförbannat bara G. De som fick ett poäng över gränsen fick också G och ändå var jag sjukt mycket bättre. It sucks och därför tänker jag sluta spika tentor från och med nu. Det är ju uppenbart ingen idé att ligga i. Det lönar sig inte och när jag och min sämre klasskamrat ska söka samma jobb och jag blir utan för att min sämre klasskamrat var gulligare (kom på nåt bättre själv), trots att jag egentligen är bättre, kommer jag att önska att jag gjorde roligare saker under studietiden och därmed "bara" hamnade precis på gränsen vid tentorna. För allt annat vore bortkastad tid.
Om jag borde tänka att det lönar sig att lära inför min kommande yrkesroll? Kanske det. Men det skiter jag i just nu. Jag hinner nog lära det jag ska innan jag dör, ska ni se.
Dalen hela dagen
För det blir man om man är kompis till en kändis och om man hamnat i teve under samma sändning. Det har vi. Och jag är nu ett steg närmare berömmelse.
Min hemlige mr Big
Annars var helgen bra. Ja, det är klart den plötsligt blev megablek efter kvällens uppöveröronen, men jo, okej. Fint väder. Mamma crazykörde Röda Faran. Monopol i Kittelfjäll. Johannes säger Väx-sjö. Kul. Hej.
