jagkarro

Jag och Anna körde Jon Heder-maraton i lördags med favoriterna Blades of Glory och Napoleon Dynamite. Vin, öl och Lys Melk för hela slanten och jag dog i soffan halv tolv. Praktikdagar tär på mig. Har nu laddat batterierna med lite Selmalove, biobesök och gangsterfilm med Emman, Pettrarna och Jocke.

Men jag börjar få problem med mina hemmahelger nu. Mycket smart att hyra ut sitt rum, mindre smart att inte skaffat sig annan sängplats. Min favorit-stand in-säng har flyttat hundra mil bort och jag måste börja snylta runt hos olika folk för att kunna andas Umeåluft emellanåt. Stå ut med det, jag är en populär person att ha som nattgäst.

Förfestgalej och clubhopping i all ära, men mysfredagar är ändå det bästa! Tända ljus, godisskål och en serie familjeprogram på teve. Vilken success! Därför vill jag slå ett slag för att återinföra program som Gladiatorerna och Fångarna på fortet, program som roar och inspirerar. Tacka vet jag nu Freddan och Filips lekshow och töntRickards Vem vet mest på tvåan. Spänning och intelligens på prov - det är det vi vill ha! Kan inte Sverige bara erkänna att vi är sjuukt less på alla realityprogram där kamerorna kryper efter vägglisterna hemma hos vanliga Svenssons som har fetma, uppfostringsproblem och nyrenoverade sovrum? Alla har en dos av nån skit hemma, varför vill man då gotta sig åt det under soffhängstiden?
Nej, fredag fredag, underbara veckodag. Jag önskar att jag var fyrtio, trebarnsmorsa och slutkörd efter en veckas hårt arbete och familjeplanering. Fredag kommer förbli mitt paradis!

Det är så skönt att vara sambo i Ingenstans och göra matlådor ihop på nätterna, handla godis efter jobbet, gå långa promenader tillsammans på kvällarna och prata om dagen vid frukosten. Suss, vi har det fan bra. Att ingenting blir som man tänkt sig kan man ju aldrig rå för, men vi gör det bra ändå! Även om vi riskerar stamgäststämpel på Frasses innan vi är klara. Nu har jag även inspirerats av min stockholmare att köra mormorstyle och börja sticka, allt för att göra te- och filmkvällarna kompletta.
Är det för att det är höst? Värmeljus och orangea nyanser utomhus? Jag vet inte, men jag tycker om att dagarna går igen.

Är det dags att tänka över sina alkoholvanor när man börjar dricka sig vinglig på vitt i en studentvrå en torsdagnatt för att sen går ut och dricka social öl måndagen därpå? Medan man tycker att det är helt okej att ha en öppnad rödvinsflarra hemma på köksbänken under veckans gång, "det är så skönt att få kunna varva ner"... Med min kristeliga uppväxt i ryggmärgen blir mitt svar ett förfärat Ja och jag måste nog sätta hänglås på partyplånkan för att ge mig en chans att nyktra till. Ordentligt. Fast det är klart, min snart 23åriga själ skulle nog självdö utan en skål här och ett raggigt glas där. Oh, dilemma!
Emman och Kalleballe bjöd mig i alla fall på lunch idag och min mor kokar soppa till middag, så mat får jag i mig mellan drinkarna. Förträffligt att ha anhöriga som ställer upp.

It's just one of those days.. Efter att ha gråtit ikapp med duggregnet så gör Idol mig hel igen. Micke Gren som blir full på sin coca cola, familjen Tondöv, John som skrivit sin egen operaballad. Och Olga, underbara Olga! The Power of Love blir aldrig detsamma.. Min dag är skit, men det här hjälper på humöret. Vem sjunger ledmotivet till Pokémon på en audition? Och har passerat 8 år? Fantastiskt! Och min egen elvaåriga idol från Oslo ringde och sa I love you min prinsesse, så mitt hjärta börjar återfå sin färg. Imorgon är jag nog redo för en bättre dag.  

Vi öppnade en vinflaska vid tretiden inatt, som snabbt blev två. Vi tyckte att det var lika bra när vi ändå satt och fnissade som tolvåringar. Klockan sex tror jag att jag somnade, det är det sista jag minns. Och nu har jag byggnadsarbetare i huvudet. Great. Men vad gör man inte för lite kvalitetstid?

Och jag glömmer att berätta att min älskade Blattebaby har blivit mamma dagen till ära! En ny liten skrutt har nu fått skåda vår regntunga dag efter nio månader i en vattenbubbla. Karro - kör hårt! Vi övade i Oslo, det här blir piece of cake! En lyckospark och en överdos av kärlek till mor och dotter får härmed ta cybervägen till Norrköping.

Eller jag tar i alla fall emot de rödfärgade fontänerna som uppstår vid den oangenäma aktiviteten. Jag assisterade operationen idag. På riktigt. Gud, det är så coolt och jag tycker att jag förtjänar en Well Done-medalj. Typ. Så att Emma skaffade mig Leon var det bästa ever! Som belöning efter förmiddagens action, och delvis för att muntra upp mig efter en alldeles för stor dos av tråkiga nyheter om flyttklara vänner, har jag nu åter njutit min Jean Reno med en tallrik blodpudding och ett glas Cvitamin. Härliga tisdag!
Att jag borde tentaplugga har inte ens fallit mig in, det ligger mer åt bestraffningshållet. Och just nu ligger jag på plus.

Åh! Det är så roligt att träffa gamla vänner och bli påmind om hur crazy det varit genom tiderna, allt roligt som man faktiskt varit med om under sitt liv! Jag har sagt det förr och jag säger det igen - här i ingenmansland kör jag nån slags nostalgitripp genom mitt liv och njuter stora stunder av tiden. Visst att saker gått emot ibland, men gud det syns aldrig på kort. Där är det bara happy times hela tiden! Hittade även gamla bilder från låångt bak i tiden, runt typ sent ´80tal när man fortfarande lärde sig stå, gå och prata. Jag och Johan lekte alltid knäppa lekar med knäppa outfits. Då var man söt och kom undan med det, idag är det inte lika attraktivt att dra på sig fjorton olika mössor och en rosa kroppsstrumpa innan man svingar runt hemma på vardagsrumsgolvet. Och nej, inga pics på det inte! Låt fantasin flöda, det är precis så illa som man kan tro. Om man ändå vore fem bast igen..