Ja, klockan är fyra på morgonen
Jag har satt mig i en fruktansvärt otaktisk sits. Här sitter jag på jobbet, med min avslagna cola från igår, och tentapluggar. Om exakt fem timmar går startskottet på Östra Paviljongen och ni kan tro jag trycker in allt jag förmår om skallskador och benbrott, ALS och psoriasis. Men klockan är mycket och hela min kropp skriker efter ett duntäcke och nerdragna persienner. Hurhurhur får man vara så dum? Och allt leder mig tillbaka till min envisa studielånsvägran... crap
Nåja, jag kan både det här med sista-minuten-plugg och omtentor så jag ska väl överleva oavsett resultat. Men ååh, det är nu prinsen på vita springaren får komma. Finns han hos Poolia?
Most Evil
Satt just med Charles Manson på tvn, Most Evil of them all.. Det var fler lirare i samma program, så just nu brådstirrar jag ut i natten för att försöka se hur alla Almost Most Evil smyger omkring där ute för att gemensamt gå till anfall - mot mig. Adjö
Babyboom
För en som inte ens hunnit haffa en karl är det här ett stresshormonpåslag och desperationen står mig i halsen. Hej alla, vad hände med att skaffa utbildning, karriär, se världen och sen få tjockmage? Aahh, nya tider och jag ligger efter. Trots mina fjuttiga 22 år (för det är fjuttigt i det här sammanhanget) har jag redan övervägt nätdejting. Det funkar ju för alla andra, varför inte jag? Men jag är rädd att få myskomail från hemmaboende, acnebesvärade 30åringar som beställer hem pizza via nätet. Jag är för trevlig och skulle besvara mailet, sen skulle han vilja att jag kom hem på besök och såg hur han bodde. Jag skulle inte imponeras av källarrummet med 22' TVn, den nedslitna läderfåtöljen, affischen på Pamela, svettodören och hans crackslip. Kanske jag skulle gillat hans Playstation, men knappast i det här sammanhanget. Ändå skulle jag slänga den totalt idiotiska kommentaren -Schysst ställe! och lite hurtigt slå mig ner på ett bord med julduken från ifjol. Sen skulle jag vara fast. Han skulle ha fyra olika låskombinationer på dörren ut ur rummet och jag skulle hållas som slav där utan att någon skulle veta var jag var. Alla skulle vara så upptagna med sina nya bebisar att ingen skulle leta och jag skulle till slut dö pga. förätning på pizza (alternativt kvävts under honom vid en av hans aktivitetslekar... uääh..).
Nej match.com, det blir inget av. Snart är det helg och Umeå Open, det löser sig!
Upp som en tupp
Varför är det så svårt att ställa om dygnsrytmer? Eller, det är inte svårt att ställa om - det är svårt att ställa tillbaka. Jag måste erkänna att vi alla varit lite oparty under helgen, alla har vi sussat redan efter tio på kvällen och därmed även vaknat vid sju på mornarna. Men det beror på alla dagsaktiviteter, man börjar naturligt gäspa efter middagen. Men nu, tillbaks i Umeå, fortsätter mönstret. 05:44. Att se på klockan en sån tid får hela kroppen att snurra. Fast jag har faktiskt sovit åtta timmar, man ska väl inte sova mer? Jag kan inte sova mer. Omöjligt. Dags att fånga dagen.
Hej våren
Så våren, det blev en bra start. Nu håller vi tummarna för att resten flyter på lika bra. Jag är redo för asfalt och lövknoppar och dropp från tak, min cykel står redo i skjulet för att få ny pedal och pumpade däck och jag vill ha sol, massor av sol.
Dags för att sluta drömma och börja plugga. Hur kan man lägga en tenta på påsklovet?
Back in the days
Jag har tillbringat dagen på en gymnasieskola, visserligen som personlig assistent, men jag tycker ändå att jag fick en rejäl dos flashbacks under dagens gång. Tänk att det nu är fyra år sen jag själv peppade för studentmössa och champagnefrukost. Det är sju år sen jag faktiskt började gymnasiet. Varför känns jag plötsligt så gammal?
Långa korridorer, klotter på skåpen och trängsel i matkön - jag saknar faktiskt allt det där. Det är inte alltid lika kul att vara vuxen på universitetet, vuxen är ofta tråkig.
Så, jag njöt min dag i fullo och låtsades vara en cool sistaårs. Guldstjärnan i kanten var när minstsyster och hennes Jon slöt upp och vi hängde som ett coolt gäng. Åh min coola vardag, allihopa. It rocks!
När jag ändå är igång vill jag berätta om min vikarievardag. Den däremot.. doesn't rock. Jag som alltid tyckt att jag varit så ekonomismart som vägrar ta studielån och istället finansiera min fanciga utbildning med hjälp av extraknäck, börjar nu vackla i tanken. Man är aldrig garanterad jobb, så jag tar det jag får och plöstligt har jag jobbat 30 h i sträck. Det får mig att vara en sunkig, osocial slitarbetare - nej, bara för att jag jobbar så får jag inte mycket klirr i kassan - som ser mitt 22åriga år gå i soporna. Jag börjar lessna. Och nej, tankar som Barcelona och tågluff hjälper dåligt. Jag funderar på att gå till CSN...
Pepptalk
Nu vill jag mysa med Ross, så bye bye
Amy baby
Så har jag då sett finalen i Melodifestivalen, något man faktiskt får göra när man ändå ska ligga hemma i soffan. Amy - you will always have my heart. Och det är faktiskt coolt av Perelli att vara med i festivalen två gånger och vinna båda gångerna. Respekt. Trots att tävlingen är crap. 
Gårkvällen var ett nöje. Middag och Britney hos Em. Denna gången med making the video. En höjdare som alltid! Därefter 50årsfest, 20kronors-öl och hippieband. Vi blev rosiga om kinderna, svettiga i buggsvängarna och hesa i allsångerna. Vilken alla tiders afton!
Jag älskar mitt Norge
(Utdrag ur Norsk Standard)
Hela röret skall tillverkas av ett långt hål, omgivet av stål, betong plast centrerat omkring kärnan av hålet.
Hela röret måste bestå av hål i hela dess längd. Hålet skall dessutom vara lika långt som röret.
Inre diametern får inte vara större än yttre diametern eftersom hålet då blir liggande på utsidan.
Hela röret skall innehålla enbart hål så att vatten eller andra media kan flyta fritt.
Långa rör skall märkas "Långa rör" så att man lätt kan se om det är långa eller korta rör.
Extra långa rör skall märkas "Extra långa rör" även på mitten så att inspektören slipper gå till någon av ändarna för att se om det är långt, kort eller extra långt rör om han/hon skulle råka ankomma till mitten av röret.
När rörböjar i 30, 45 eller 90 grader beställs måste det anges om det skall vara vänster- eller högersvängda böjar. Rörgatan riskerar annars att svänga fel vid installationen.
På lodräta rör måste flödesriktningarna anges. Annars riskerar mediet i röret att "krocka" eller rinna fel väg.
Gängade rörkopplingar måste vara av vänster- eller högergängad typ, aldrig blandat!
Om man blandar skruvas ju den ena på när den andra skruvas av.
Vaskemaskin
Det är en hopplös kombination det här med tvättstuga, tvättider och studenter. Om någon bara kunde donera tretusen kr till oss kunde vi montera in den lilla tvättmaskinen vi redan har stående på toan (som inte fyller någon funktion annat än att samla damm och mögla av duschvattenstänk) och leva lyckliga i alla våra dagar. Men icket..
Jaja kul med ledig helg for once. Hit med lite alkohol och strumpbyxor så ordnar sig resten, tjoho!
Blondinbella.. åh, hjälp mig!
Vad hände med att självmorden bland ungdomar ökar i takt med att konsumtionen ökar?
Vad hände med att bli sig själv?
För mig som nu ställt mina fötter på jorden är Blondinbellas blogg ganska lättsmält underhållning. För en fjortonårig är det en föreställd framtidsvision som kommer krossa hela hennes jag. Snälla någon, gör något åt det!
Kärleksnamn och domedag
Åh vad det är mysigt att höra gulliga kärleksnamn, sånt som bara är betydelsefullt mellan dig och den du håller kär. Vän, stora kärleken eller någon i familjen. Spelar ingen roll, det värmer gott om hjärtat.
Men är alla namn verkligen stöpta i ren, pur kärlek? Vissa ord kan lätt få en annan klang, som Gullaset - namnet min far ger vår hund när hon vill ut tidigt på morgonen eller snarkar högt under tevenyheterna (ja, min hund snarkar som en hel karl, eller två - inte väldigt feminint). Gullaset! Det låter.. groteskt, det låter som någon man borde tycka om men som man egentligen hyser stor förakt mot.
Idag ringde han och sa "Jag har just pratat med din syster. Den lilla råttan åker hem redan imorgon." Tilläggas bör att min far är en väldigt kärleksfull person som varken drack, slog oss eller lät oss svälta när vi var barn. Lilla råttan är ett kärleksnamn och min pappa använder det offentligt. That's it.
Jag är glad att jag inte bor hemma längre och jag är glad för att jag inte vet vilket namn jag står under.
Annars då? Examinationsseminariet idag gick bra. Tänk att man gör samma sak varje gång. Går en vecka innan och upprepar för sig själv att "på torsdag ska jag prata inför klassen, på torsdag ska jag prata inför klassen". Som ett mantra. När väl torsdagen kommer är man så nervös att man dubbelkollar att man inte har 59 grader i feber och att man inte är döende i nån oupptäckt sjukdom (vilket man är helt övertygad om). Man drar sig mot skolan med bly i fötterna och hjärtat slår snabbare och hårdare för varje steg man tar. När man öppnar entredörrarna ligger hjärtat utanpå kroppen och man ber första person man möter att sticka en gaffel i det. Ingen gör det. Sen kommer man in i det lilla rummet där stupstocken står och väntar. Man tar av sig jackan, lägger huvudet i öppningen och väntar på att bödeln ska låta yxan dela kroppen i två. Bönerna avlöser varandra i huvudet, plötsligt blir man megakristen och ser Jungfru Maria i fönstret, redo att ta ens hand..
Men inget hände. Jag öppnade försiktigt ena ögat och framför mig satt ynka åtta andra studenter i mörkret och lyssnade intressant medan OHbild efter OHbild med mitt arbete visades på tavlan. Jag reste mig upp, harklade lite och hjälpte min seminariekamrat att berätta allt vi visste om MSsjuka. Applåder och ett klart godkänt. Det var det.
Att favoritsysselsätta sig
Jag har en sådan. Jag scrapbookar. Min morgon började redan 07.53 till trots för att föreläsningen inte skulle börja förrän klockan ett. Gröt, mail och Maia Hirasawa. Sen tänkte jag börja plugga lite när jag kom på att Hjälp, jag har gamla kort liggandes sen förra julen och två tomma fotoalbum att fylla. Skolan, som vi härmed kan konstatera är min prio nummer 85, fick vänta och jag svepte fruktskålen av köksbordet och bredde ut mitt material. Med morgonrock och tjocksockar började sen min aktivitet till MTVs Top 10 At 10......
.....min torra mun fick mig att plötsligt resa mig för att ta vatten. Av ren reflex slängde jag en blick på klockan och konstaterade att min föreläsningen redan var inne i andra pausen och jag inte hade ätit något på sex timmar. Shitshitshit! Så nu sitter jag här med varma mackor och mjukisbyxor och hjärtat har precis börjat klappa i normal takt igen efter klockchocken. Det måste vara en favoritsysselsättning, hur ska jag annars förklara det?
(Btw, videon till Rise Up är najs. Se den och få känslan)
www.upproret.se
Komigen, gör det
Machoklubb eller gubbdagis?
Nu har jag då några små kommentarer och frågetecken kring min sena eftermiddag. Först och främst, vad går egentligen sporten ut på? Höjdhopp, det vet alla - hoppa högst. Slalom - åka förbi alla portar på snabbast tid, 50 m fjäril - simma snabbast. Men ishockey? Här har vi killar som inte kan bestämma sig för vad dom vill göra. Dom ska skjuta hårdast med pucken, åka skillat med sina skridskor, göra flest tacklingar i sargen och ibland göra mål - allt samtidigt som tusentals personer står bakom mål och klappar i takt till kampsånger och tjuter högt när motståndarna tacklar tillbaka, ramlar eller blöder. Under tre perioder är det mer spännande att se vem som först tuppar av på isen än vem som faktiskt gör mål och hur många (som man kan tro att spelet går ut på).
Sen har vi själva upplägget. Precis innan match spelas nån maffig gregoriansk kör i högtalarna, kommentatorerna skriker ut spelarnas namn medan de en efter en entrar en coolt belyst spelplan, den här tidigare nämnda supporterskaran höjer ljudvolymen och takten på de gamla slagdängorna "Alla vi som älskar Löven klappar NU" och "Vi är Löven-fans allihopa" och tillslut känns det som att alla är påväg ut på isen, det är så laddat att det vibrerar i luften. Då tänds plötsligt lyset, pucken släpps på isen och ett gäng övertända bufflar med Terminatorblick tror plötsligt att det är rugby/wrestling/killing de håller på med - fighten är igång. Nån gör plötsligt oväntat mål och hela arenan lyfter från marken. Sen går vi in i ny period, hingstarna har kastrerats, tröttnat och inget händer - de varken mosar varann eller gör mål, allt känns mest som en bordpingismatch. Hälften av hejarklacken sitter och äter varmkorv, nån viftar med en flagga. Till sist kommer sista perioden när dom fattar att loppet snart är kört och därför lägger in femmans växel. Nu är det vinna eller dö som gäller och fansen sjunger med sprucken stämma, allt för att se bortalaget skjuta sista målet och därmed skjuta ner hela publikhavet. Det är fan trevligare stämning på begravningar.
Jag skulle inte säga något om det egentligen, för man får roa sig bäst man vill och till och med jag kan känna hur alla kroppshår reser sig när det blir lite extra action på plan (fastän jag tycker det är en töntig sport). Men det är konsekvenserna av denna lek som får mig att reflektera över en match på det här viset. Grabbarna är hårda, våldsamma och stora - lätta förebilder. Supportarnas ramsor går inte att ta miste på - det är Löven som gäller, ingen annan är värd ett skit. De är nästan sjukligt hängivna.
Så.. när en Lövenspelare tacklas in i sargen och pucken missar mål, stönar de 8åriga killarna bredvid mig Fuck! och börjar sparka varandra i skrevet av besvikelse tills någon ligger och gråter på backen. Behöver jag säga nåt mer?
Back on track
För övrigt snöar det idag. Bådar gott inför påsken! Nu ska jag sitta och njuta av Ross på teven, mannen i mina drömmar. <3
Uäärk
Efter en helvetesnatt ligger jag nu som ett slakt i soffan. Tentan imorgon känns som ett maratonlopp. Just nu i alla fall.. Ge mig frukostknäcke med ost någon. Magen är toooooom
Folk sjunger i duschen..
Något mindre glamouröst är synen av mig på Afro Power Dance. Där står jag, mitt bland perfekta wannabe-afrosar som rör sig graciöst till trummorna och kropparna är lätta och taktfasta. Svettig, rultig och det mest ograciösa som entrat en träningslokal någonsin, där har ni mig som försöker skaka rumpa utan att ramla omkull vid varje skakretur. Och ont gör det när celluliterna pressas så mot varandra - kan det vara nyttigt? När man sen ska "känna vinden och svepa håret mot sanden" blir jag så yr att jag nästan dansar in i speglarna. Kan dom sluta tjata om att man ska komma längre fram, det är för allas säkerhet jag står och trycker längst bak. Så varför gör man det här? Ja, längst bak kan ingen egentligen se en och jag kan låtsas vara Pocahontas och nomadprinsessa hur mycket jag vill (ja, jag vet att Pocahontas är en indian och ingen afrikan, sluta märka ord).
Och för att jag med gott samvete ska kunna gå på kalasfika. Nu
Jag Karro
Välkommen jag till denna blogg. Jag har alltid läst bloggar och avundats kvicka författare och humoristiska sarkaster. Nu äntligen ska jag göra mitt bästa för att armbåga mig fram till den skaran. Jag tänkte bidra med ett år av mitt liv.
Jag är ovan, men har många tankar. Vi får väl se hur detta ska sluta.
Jag är Karro, pluggar på universitet och försöker komma nån vart i livet. Har svårt för att slå mig till ro och tankarna flyger oftast iväg varje gång jag ser en reklamskylt med utlandsjobb eller billiga charterresor till Kanarieöarna (inte för att det är mitt drömresemål men strandbilderna ser onekligen lockande ut). Men nu blir det högklassig nurse av mig och jag tror jag gillar det. Vi håller tummarna.
Adjö så länge
