jagkarro

Till trots för misslyckad färgförändring i håret och bortabliven nyårspepp känner jag mig ändå tillfreds. Lite oldtimesDarin och förrättsfix på morgonen fick mig i mood och nu väntar en riktig tjejtime med öl och Nintendo Wii. Vid sju serveras middag för sjutton saliga själar - vi gillar det där med jättesammankomster när vi ändå är igång. Och det brukar bli kul.

2008 då? Hej världen! med Barcaresan, tågluffen och min skärgårdsvecka. Klara tiopoängare. Annars ganska som vanligt. Mycket dumt också. Jag tror jag ska skåla för ett bättre år vid tolv i natt. Eller i alla fall för ett år. Eller kanske för ett ligg? (ja jag har redan börjat klunka. Hej och hå!)

Gott nytt år!

Vad man är tom på ord denna tid på morgonen. Jag jobbar och står i, försöker hitta nyårspeppen för den vägrar infinna sig, blir fresh redhead ikväll och kan inte förstå hur man får sända ett program som Tila Tequilas show där man gör bäst i att förnedra varanda och där testosteronstinna ungtjurar får slåss tills blodet sprutar och käkar krossas, medan de bisexuella bruttorna toplesshånglar i nån pool.
Ja, det var väl det. Hej

Dagen idag är dagen innan jag gör en kunglig avskedsvinkning och lämnar surhålet för betydligt mer vinterlandskänsla hemma i fjällvärlden. Umeå har pepprat mig med hemlängtan genom att inte kunna bestämma sig för om december ska minnas med monsunregn, orkanen Bengtlinus, högsommarvärme eller som en vanlig dag på Mount Everest. Men det är okej, imorgon är det adjöss och goodbye.
Innan dess har jag ett schema som är lika sprängfyllt som mina nya byxor när de lämnar lägenheten (nej, byxhistorien kommer aldrig ta slut. Så länge de finns i min garderob kommer de orsaka heaven and hell för mig), med nån slags vara-borta-en-vecka-packning, 30+ -lunch, frisering av min bångstyriga lugg och ölpimpling på Bishops med surAnna. Det är inte lätt att ha jullov ska ni veta, för plötsligt fick man tid till så sjukt mycket annat. Examinations- arbetet? Nja.. prio nr hundrafjorton? Den dagen, den sorgen.

Hörreni, om jag avläst min kalender rätt så blir det inga mer skriverier på en vecka. De har inte hunnit få den relativt moderna uppfinningen Internetuppkoppling till Dikanäs än, där är det fortfarande gamla hederliga röksignaler och budbärare som gäller. Otroligt skönt, frågar ni mig. Att vara otillgänglig gör gott för själen i vår tillgängliga tid. Men misströsta icket - I shall return and that shall be strong (jag kan inte begripa att jag skriver sånthär trams.. publikrekord gör något med textformuleringen och det gynnar mig inte)!

GOD JUL allihopa everybody. Det ska jag ha.

Min syster skrämde just upp mig och påstod att svt inte har några sändningar under julhelgen utan återupptar dem den 28e. Jag var tvungen att kolla upp det på internet och det var falskt alarm. Kalles jul ska visas precis som förr. Puh. Vafan skulle jag annars göra alla timmar och dygn instängda i en stuga med personer jag frivilligt valt att flytta ifrån så fort jag fick chansen? Nej okej, vi ska väl äta mycket mat också så vi klarar oss fram till påsk. Och spela Alfapet. Men alla andra timmar menar jag.

Julmusikquiz, julkonsert och en julstjärneblomma i vardagsrummet. Nu har jag julstämning! Att sen klappar är oordnat och förra söndagens julbak som bortblåst spelar ingen roll, jag ska vara i fjällen en hel vecka och hinner både koka knäck och slå in paket och hej och hå innan allt är över.

Imorgon har jag slutbedömning på praktiken och drömmer mardrömmar om det på natten. Och att jag och Mari åker luffarbåt till Danmark för att gå på rave och se vackra fjäll (som inte kan existera på landet Platt). Jag har det som roligast på nätterna tror jag... mer sömn åt folket!

Nu äre jul igen, ja nu äre jul igen...

Äckliga män som utnyttjar sin roll, sin position, sin proffession för att ofreda det kvinnliga könet finns överrallt. Verkligen överrallt. Det är allt från klassiker som chefen, gubbarna i baren och aupairpappan till oväntade personer som faktiskta vänner och gamla pojkvänner. Den sistnämnda kategorin är nästan den svåraste kategorin för där drabbas man inte bara själv, där drabbas även gemensamma vänner, nya flickvänner och den egna kärleken. Och de äckliga männen kommer alltid undan som genom ett mirakel medan den utnyttjade ofta blir anklagad för att ha uppmuntrat och spelat på sin otillgänglighet. Och blir hon inte direkt anklagad, är det ändå hennes första reaktion - att det är hennes fel. Hur fan kunde vi låta det bli så? Sjuka, sjuka samhälle. När ska man kunna börja lita på att en hyvens karl faktiskt är en hyvens karl och inte ett potentiellt äckel? Det skulle göra livet så mycket enklare för så många.

Jag, och alldeles för många med mig, sitter på erfarenheter som gör det svårt att inte se en liten Djävul i de flestas bakfickor. Att det är fel säger jag ingenting om, klart att det är. Oskyldiga blir anklagade bara för att de föddes med snopp. Men jag blir både så tom och så fylld av förakt av att upptäcka fanskap hos folk man minst väntade det hos. Det gör nåt med mig.. det får mig att tappa tron på respekt och genuin godhet.

Jävlahelvetesskitförstörare!


Förövrigt har mina byxor kommit och jag gör gymnastiska övningar jag inte utövat på år och dar (troligtvis), allt för att kvalitetskontrollera stretchen i tyget. Det är ganska okej, jag får igen byxorna liggandes på golvet med höfterna i taket och fläsket under bh:n. Problemet är bara att jag sen inte kommer upp..

Jag har ätit smörgåstårta till frukost, smörgåstårta till lunch och avslutat med en bit smörgåstårta till middag. Och ätit frusna biskvier däremellan. Jag börjar undra om jeansen jag beställt borde returneras i farten och återfås i storlek 52. Fortsätter det såhär är jag där redan innan avin passerat brevinkastet. Damn.

Tack förresten för ett jädra trevligt firande igår. Jag gillar att ha en egen dag, har jag sagt det nån gång?

Just det. Idag är det bara min dag och då gör jag lite som jag vill. Som att ta sovmorgon, sen ta en timmas lunch och ändå redan vara hemma. The sweetest thing. Sen stod det blommor och choklad vid min dörr när jag kom hem, så jag har det jädrigt mysigt med mig själv nu. Jag är så värd det, mitt på min dag! Är jag även värd att sitta mitt i en orkan av stress över tenta, ohandlade julklappar, slutbedömning och ekonomi? Jag väljer att trycka på pausknappen. Det är ju ändå min dag.

(Om jag säger det tillräckligt ofta så känns det som att jag bestämmer över alla idag. Power to the birfdaykid!)

Det är ett helvete att baka biskvier. Ge er inte in i träsket, man kommer knappt ur det levande och om man mot förmodan klarar sig så får man aldrig återse det goda humöret. Det tar lång tid, det trilskas gärna och el grande finale, när allt ska ges ett tjusigt lock av smält choklad, är toppen på självaste Mount Everest. Det låter simpelt, men ojoj så jag vill se den som inte gråter efter första försöket. Till trots för att det faktiskt är mitt andra försök har mina biskvier en platt och klumpig botten, en margarinsmakande fyllning och ett kaos av choklad på toppen. Välkommen på fika på onsdag, det blir säkert jättegott..

Jag och Ida hade storbakardagen igår, med uppladdning i form av hotellfrukost och explosionsstart under Cooprundan. Efter fjortonhundra timmar hade vi åstadkommit lussekatter (storlek limpa), peppakakor (-ska de inte vara mjuka i mitten?), pepparkakshus (pepparkakstorn á la lutande tornet i Pisa), hallongrottor (Mmmm!) och var halvvägs in i biskvidöden. Då rasade vi nöjda ner i soffan med varmkorv och varsin Marabou. I smyg förbannade jag min kära mor för att hon inte kunnat släppa ut mig tidigare, att både födelsedagsbaka och julbaka samtidigt måste ha en snygg självmordskurva hos Statistiska Centralbyrån. Biskvihistorien avslutade jag idag och ger mig därför rätt att spotta ut mina känslor över tangentbordet.

Men hej, det är måndag, andra advent är kommen och jag ska sluta klaga nu. Congrats Johan och Clara för att det är er dag! Adjö då.

I veckor har vi planerat för detta, den stora Överraskningsfesten. Clara goes 25 (idag - hurra!) och vilka är vi om inte festfixare? Så gästlistor, taxibokningar, lekar och tipsrundor, matlagning, handlingslistor och ölkartor har det smusslats med och i lördags fick vi lön för mödan och hemligheterna. Tjugo tappra sångare till födelsedagsvisan och ett sjukt överraskat födelsedagsbarn! Success! Alla var glada och fläskfilén var god och lekarna var roliga och vinet var gudomligt! Och festfixarna var mycket nöjda..

Jag såg Boston Teaparty på kanal5.se från i måndags och mina ögon har ännu inte återfått normal storlek. Ocensurerat vardagsknull mitt på bästa sändningstid! Om min farfar levat och sett detta skulle han säga att slutet var nära.. för mänskligheten! Porr är en sak, betalteve står för sånt i mörkaste natten och där vet man vad som väntar. Men femman, mitt i veckan, mitt i ett vanligt kvällsprogram och mitt i ansiktet. Jag drabbades återigen, som så många gånger förr, av Chocken. Men det är väl det här som kommer definiera tidigt 2000tal i framtiden - tokteve av programledare som fastnat på en tolvårings mentala plan. Det som däremot skrämmer mig är att jag underhålls av det Jag kanske också stannat vid tolv? Det förklarar i och för sig en hel del..

Jag är förresten kär också. I Petra. Hon är min nya handledare på praktiken och hon ger mig alla utvecklingsmöjligheter jag behöver. Min vardagshjälte nr tvåhundrafemtiosex. Typ. Jag tror jag ska skriva en sång till henne när jag slutar. Den kan gå lite så här..
Innan jag mötte dig var mitt sjukhusliv så grått och trist
Det fanns inget för mig att göra, jag led aldrig av tidsbrist
Men så dök du upp och skrev ner flera jobb med blyertsstift
Så nu äntligen så mixtrar jag med både piller och cellgift
Åh Petra, du är så underbaaar. Åh Petra, så himla synd att du ej är en kaaaarl....

Jag vet, jag har det i mig. Låtskrivare är min framtid.
Godnatt.

Min syster har ljust hår och blå ögon. Det har ingen annan i familjen. Min syster är nog adopterad. Min syster lyssnar på konstig hårdrock. Hon kan också spela den mest enformiga versionen av "Stilla Natt" på gitarr. Min syster är cellist i en fantastisk stråkorkester. Min syster har konserter. Min syster är cool.

Min andra syster har sexton sjalar och en pojkvän i rullstol. Hon tycker inte om hårdrock, men lyssnar mycket på mig. Det är bra. Min andra syster handlar bara ekologiskt och källsorterar. Hon är nästan bästis med miljön. Min andra syster ser lite ut som en kines. Det gör ingen annan i familjen. Min andra syster är nog också adopterad.

Men det gör inget.

Jag gillar dem båda ändå.

Jag gick till tandläkaren idag. Ett snabbt pickande bland mina gaddar och fem röntgenbilder tog en timme och fyrtio minuter. Och ledde till att jag ska punga ut med femtonhundra(!) kronor för tortyrbehandling av trasiga fyllningar nästa vecka. Det var inte ens ett hål.. Jag muttrade fram ett tack när det var klart, inombords grät jag. Det var julklapparna det, kära vänner. Sad but true. Så mycket för tandläkarstudenter.

Inte blir det bättre av att man känner sig som en klimakteriesvettig Bambi på snorhal gata när man i full vintermundering sätter foten utanför dörren och seriöst får börja överväga att sätta avtagbara broddar på önskelistan (vet nån när december skulle komma med all sin snö och kyliga julefrid??). Eller att jag har så mycket att göra på min praktikplats att jag hinner snurra kontorsstolen 49 varv under en minut och bli jäkligt illamående på kuppen. Eller att Darin är lam som en gubbpenis i sin video.

Surmåndag.