jagkarro

Vore det värt att skaffa ett vapen att ha på ett topphemligt ställe, men lättillgängligt när man plötsligt blir hemsökt och överfallen av nån maniac som helst av allt vill öppna upp pannbenet på en med en rostig såg och steka bitar av hjärnan i lättmargarin och lite salt? Är det lagligt att ha vapen hemma? Jag är inte mörkrädd, men när Thomas Harris motbjudande kannibalgris stirrar på mig genom teverutan reser sig armhåren just så pass att alla freaks ute i världen lyckas passera för mitt inre. Och chansen att nån av dem hittar just mig nästa gång de är på rövarstråt.
Man borde inte se såna filmer. Egentligen. Godkväll

Maia Hirasawa och chokladmilksake hjälper mig hålla huvudet över ytan.
Tenta och kräftskiva på lördag, dags att gå vidare. Tack ni.


Ps. Vi ska få en inneboende. Laga ett minikollektiv. Jag tjänar pengar på konstellationen och min syster tjänar sällskap. Jag insåg att mitt tomma rum skulle få henne att gråta floder efter hårda skoldagar, så jag släpade hit min coworker Sara som ska hålla skutan gående. Sorry alla blivande akutboendesökare, det är fullt.

Jag och Em försöker oss ofta på något som jag vill kalla husmorssysslor, ni vet koka egen sylt och liknande. Det handlar mest om att försöka bevisa (för vem?) att vi kommer från "riktiga" familjer som jagar, plockar bär, sätter egen potatis osv. och att vi inte växte upp framför en dator eller med McDonalds runt hörnet. Men det är tappra försök, ska jag säga er..
Nu häromdagen var det att göra köttbullar som stod på schemat. Eftersom vi bara är i mognadsstadiet än och inte fullfjädrade husmödrar, ringde vi för säkerhetsskull en mycket rutinerad köttbullslady, min mama, och fick klara, tydliga instruktioner om hur man gör köttbullar (den händer nån gång ibland att våra projekt inte lyckas till 100%, så det är alltid säkrast att dubbelkontrollera... som sagt för säkerhetsskull). Därefter satte vi igång. Med svullet ströbröd, knäckta ägg och den rätta mängden salt senare stod vi med en smet som borde varit den Perfekta Smeten. Men den var lös. Mycket lös. Och det var nog här allt gick åt pipsvängen.. återigen. I med potatismjöl och ströbröd som fick stå i kylen en stund. Hm, bättre? Nja, men potatisen började skrika något om att vara överkokt och Kalle muttrade hungrigt från tvrummet så det var bara att börja steka. Att det sen slutade i stora, lövtunna, biffliknande saker kan egentligen bara förklaras med att hur länge vi än stekte bullarna så bibehöll de sin fyrkantiga form och ofärdig gegga i mitten. Så vi plattade ut dem och in i ugnen och ut igen och ner i stekpannan och Jaja- nu äter vi! Och med lätt mosad potatis, gräddig brunsås och nykokt lingonsylt såg det i alla fall ut som en middag á la Äkta Husmor. Och vi styrkte oss själva med att ingen succé står utan misslyckanden i bagaget.
Jag undrar vad vi ska göra nästa gång?

Nu vet jag äntligen vilken låt som ska spelas när jag ska dansa brudvalsen på mitt bröllop. Henry Mancinis Moon River, den som Big spelar för Carrie när han berättar att han ska flytta (någon som fick med sig allt?). Jag vet också vilken mat som ska serveras, vem som får vara toastmaster och vem som blir min tärna. Jag vet var jag vill gifta mig och jag vet vilken bil jag vill lämna festen i. Det jag inte kunnat planera in är endast vem jag ska gifta mig med. En relevant fråga, kan man tycka, men trots allt en bagatell i sammanhanget. Förstå vad jag sparat mig och min blivande man veckors planerande. Jag är så effektiv! ..... okej, jag låter sinnessjuk. Men när man inte har bättre för sig än att vanka omkring ensam om natten och titta ut i mörkret är det ganska lätt att börja planera saker. Jag undrar om denna våg av Sex&theCity-avsnitt påverkat mina tankegångar?
Fyndade Marabou på Ica idag, stor kaka för 10 kr. Jag struntar i om den är gammal, rostig och grå. Jag tänker avnjuta den till Försoning och Knocked Up. Fördelen med nattpass - slippa jobba. Peace

Jag kan härmed konstatera att japanerna står för den främsta sortens humor! Att göra en game show och leka mänsklig tetris, varför har inte Sverige ett sånt program på bästa sändningstid? Youtube.com, jag dör av lycka över din existens! Korta, spinkliga män i silverskimrande kroppsstrumpor med den ena mer ologiska tetrislösningen än den andra och allt på ett språk som så många talar, men ack så få som förstår.. Jag är på riktigt avundsjuk på min amerikanska vän Melissa (jag älskar att påpeka hennes härkomst, jag som alltid drömmer om berömmelse i landet Fjärran) som just nu är i Japan och får uppleva den ena token efter den andra. För alla måste vara galna, så mycket det finns som underhåller en nattvandrare som jag. Underbart!

När jag ändå är i upprörda tag tänkte jag ägna detta förhoppningsvis korta inlägg åt att grymta åt den jäkla mathysterin som blev så populär vid millennieskiftet och som envist hängt sig kvar runt våra ben, hur vi än stretar för att bli av med den. Jag är less på att inte få äta vanlig mat längre. Allt ska vara low-fat och right fat och sockerfritt och konstsötat och GI-metodigt och Atkinsonsmart och hej kom och hjälp mig. Det är okej en stund, men när man börjar skämmas för att man ätit köttbullar och makaroner har det faktiskt gått för långt. Jag saknar normal, enkel husmanskost som serverades tre gånger om dagen i dugliga portioner som bestod av mat som faktiskt var det man kunde skåda på tallriken. Inga milslånga innehållsdeklarationer här inte. Det har folk ätit i evigheter och se, fetma är en mycket nymodern uppfinning som kom med den nya "hälsosamma" maten. Jag är mest irriterad över detta för att det börjar på allvar gå ut över alla kids, som växer upp i tron om att mat är en fiende i evig strid. Och jag börjar bry mig för att jag hänger med dem, runt dem. Låt folk äta mat och sluta skylla bilringarna på matjättarna på Konsum. Ut och lek för fan, det är där det sitter. Eller ut och gå, spring, hoppa, vad som helst.
Och ja, jag hänger på min arbetsplats där det är ett ständigt gnatande om vad man ätit senaste dygnet, vad man vill äta men inte får äta, osv osv osv.... SUCK!

Det är själva fan hur man får sjaskas med bara för att man inte är fast anställd! Inget att säga till om, ingen ordentlig ersättning, bara ett överpeppat jokersmile från da Boss. Jag ska sluta jobba, gifta mig rikt och aldrig mer slava för otacksamma skithögar. AAARHHG!
No more bitchin'. CSN, nu blir jag lånetagare.

Det här är mina skruttiga idoler, små skitar som får mitt hjärta att smälta gång på gång.

     
             Edwin                                      Selma                             Vetle                        Rocky

När jag blir gammal ska jag bo i ett stort, mysigt hus där alla kan komma och hälsa på. Det ska finnas en stor trädgård med massa plats att leva och leka på, med grillplats och hemmasnickrade fotbollsmål och badtunna. Jag ska alltid ha hembakat i frysen och en stor leklåda där alla barn kan hitta tokiga saker att roa sig med. Det ska finnas hundar och katter och kanske en kanin. Eller en häst. Och jag ska bo mellan skogskanten och stora ängar och endast hundra meter från vatten som går att bada i. Jag ska vara rynkig och gå i jeans och alltid dansa konstigt till musik så att alla barn kan tycka att man är lite prillig. Och alltid kunna bjuda på godis för att kompensera med prilligheten. Det ska finnas en liten stuga på gården där mina gäster kan sova över och sängarna ska vara sköna där och toaletten fräsh. I mitt hus ska jag ha ett stort badkar och en egen liten bar i källaren där alla tycker att det är roligt att hänga. Och nu ska jag sluta drömma om att bli gammal..

Min taxichaufför backade in i en bil imorse. En jättebuckla och en förlåt-mig-lapp under vindrutetorkaren. Hm. Och ja, jag åker taxi en söndagmorgon för att det regnar, jag är trött och har en ölstinkande bag att släpa på. Och nej, jag har inte varit på fest.
Idag ska jag njuta av att det regnar och att man för första dagen på en evighet får ligga inne och se film, slappa, baka en kaka och bli tjock(are). Mitt jobb kommer älska mig idag. TJoh